Hon ger mig sin morgon.

2012-04-14

00:54:59


Varje morgon är en gåva.

Hon väcker mig alltid på ett sätt som får mig att se fram mot dagen. Även den djupaste och vidrigaste mardröm suddar hon ut. Kvar blir bara mjuka händer och varmt kaffe. Något vackert som sker, jag vet inte hur hon gör det, för hon själv är full av mörker som jag inte kan se igenom, ner i. Men för mig är hon ljus. 

Ibland kommer jag på mig med att längta till kvällen så att jag får somna och sedan vakna på morgonen av det där ljuset. Att få vakna och vara trygg. Ingen roströd fruktan kan nå mig i de där minuterna. Vad som sedan händer beror på mitt kynne, på vädret, på rösterna inom mig. Men just då, i den där saliga stunden är det alldeles lugnt och tyst i bröstet.

Den där lilla motorn som jag ständigt har surrande i bröstet, ja nästan i halsgropen, den lugnar ner sig. För en stund, innan den börjar vina igen, skära igenom mitt kött och mina förhoppningar. Men det är då. Inte medan kaffet är varmt och vi pratar med morgontrötta röster.

Hur kan jag annat än vara tacksam över sådana morgnar?

(Fan, jag låter nästan religiös. Men den nerven når nog ingen tror jag.) 

1 tanke på “Hon ger mig sin morgon.”

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: