Huru jag lurar mig själv och en gemensam melodi.

Det är rätt tomt i skallen.

Jag har inte ätit på en vecka. Alltså, jag menar verkligen det. Det enda jag ätit är två chokladkakor. Men det går bra och nu känns det mest som att jag provar hur länge jag kan vara utan mat. Som en tävling. Jag tävlar mot mig själv. Så dumt.

Concertan hjälper mig nog i utmaningen. Den skapar ett tomt hål där aptiten borde sitta. Det enda jag märker av är trögheten i tankarna. Men det är ju inte något fel. Dessutom, jag behöver gå ner mer i vikt. Än så länge har jag gått ner 20 kilo. Mer ska det bli. Jag inser, tro inte annat, att det inte håller i längden att inte äta. Det är inte ett bra sätt. Men som sagt, det är spännande att se hur länge det går att inte äta. Ingen näring, inga kalorier. Bara vatten och kaffe. Fast inte ens kaffe är jag sugen på.

Jag köpte det billigaste jag hittade. Dålig idé eftersom det suger. Lämnar någon konstig kemisk smak på tungan . Kaffe är viktigt, vi lever ju ibland på kaffe. Köper man billig skit får man betala ett pris. Som ett tillägg på de pengar man sparade.

På mitt konto finns 300 kronor som vi fick av den god, snäll, vän. Så det är inte det att jag inte har pengar att köpa mat för. Jag bara känner inte för det. Men när kampen är slut ska jag köpa matjessill, potatis och en spann med gräddfil och dill, jag får inte glömma dill.

Men just nu räcker det med vatten. Jag tror att Concertan var det som startade hela den här grejen att inte äta. Aptiten försvinner. De första dagarna, 4 dagar kanske, tänkte jag inte ens på att jag inte åt. Nu går det av sig själv. Dessutom, jag kan inte påstå att jag känner någon aptit nu heller.

Jag saknar Henrietta så det gör ont i bröstet. Hon är inlagd på psyk och jag är inlagd här hemma. Sillen jag ska äta är inlagd den med. Alla är inlagda, låt oss sjunga en gemensam melodi. Till gitarr och tamburin. Daddiiida.

Jag städar och städar igen. Tittar på film efter film. Lyssnar på musik. Läser Borås tidning. Dricker vatten och går ut med hunden. Egentligen har jag det rätt bra.

Hits: 0

1 tanke på “Huru jag lurar mig själv och en gemensam melodi.”

  1. Jag saknar dig, saknar dig så mycket, att lukta på dig när jag vaknat och du fortfarande sover, pussa dig försiktigt på pannan. Det har blivit min fasta morgonrutin.
    Somna till ljudet då du snarkar, att titta på dig i smyg när du sitter vid datorn.
    Jag saknar allt som har med dig att göra. Mest av allt din varma, trygga famn.
    Att vara ifrån dig gör ont och jag tror personalen börjar tröttna på dig

Kommentarer är stängda.