Huru vår hjälte avslutar dagen.

Vilken dag. Vilket liv. Vilken tillvaro. Så märkligt allt är. Snacka om att livet pendlar fortare än jag hinner pendla själv. Ändå snurrar jag runt och gungar och rullar som en nervös hare mest hela tiden. Men det är fan inget mot den här soppan.

Är det jag eller världen som är sjuk? Eller är både jag och världen sjuka fast i olika influensor? Jösses. I morgon fortsätter det. Samma telefon, samma handsvett, samma kamp och samma oroliga mage. Men i morgon är jag nog fan mer beredd. Det känns så nu i alla fall. Jag har vant mig vid tanken på att det ser ut så här just nu. Allt går över. På ett eller annat sätt så rider man ut varenda jävla storm i livet. Jag vet inte hur det går till, det har jag aldrig förstått mig på. Men ändå så lever jag. Hur nu det går till?

Så jag somnar väl. Inatt kanske jag sover. Det är inte så varmt nu heller så man kanske slipper vakna tusen gånger på natten i genomvåta lakan och dystra tankar. Sen får jag börja om med allt igen. Livet som labbråtta är intressant. Inte trivsamt men intressant.

Men jag har lärt mig bra saker idag. Jag är starkare än jag tror. Jag kan få tag i tankar och greppa tag i dem. Jag har goda vänner runt mig. Folk hör av sig, små eller stora meddelanden. Det där telefonsamtalet med en lika förvirrad människa som mig var det bästa som hänt på hela veckan. Det fick ensamheten att rinna av som smutsen på sommarfötter gör i duschen.

Sen har det som sagt varit en dag mitt bland folk, trots att jag knappt varit utanför dörren. Jag har varvat telefonsamtal runt halva världen med att skriva. Det har blivit mycket skrivet idag. Det är en räddningplanka för mig helt klart. Utan skriften hade jag förtvinat för länge sedan. Det är inga texter som kommer göra mig rik, inga viktiga texter, inga intressanta texter. Men det är mina tankar och för mig är de ovärderliga. Hade jag inte fått ur mig allt jag får ut här så hade jag nog blivit knäpp(are).

Så, den där delen i mig som är stark, för det finns en sådan, den där lilla rösten som berättar för mig att det här är en enda komedi, har växt idag.

Man överlever fan allt.

Sikta högt.

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: