Huru vår hjälte och vår hjältinna tar vår stad i famnen.

Jag, vi, har bestämt att det blir en bra dag idag. Vi ska åka till Ramnaparken och ha picnic, titta lite i Borås museumsom ligger där, gå en sväng runt sjön. Sitta på gräset och bara vara tillsammans och ha lämnat min svarta hund och Den Helande Marias angst hemma, eller grävt ner dem i skogen. För ett tag i alla fall.

Stora torget, centrum i staden.

Solen skiner, det är varmt, svala brisar hindrar huden att koka. Det är som att gräset ropar och lockar. Vi proppar oss fulla med piller för att ens våga sätta oss på bussen. I alla fall jag behöver det. Det var länge sedan bussen var ett hot. Men nu är det nästan tillbaka, det är bara en tunn, tunn plasthinna framför. Eller som som jag satt i en såpbubbla och ångesten var luften omkring bubblan. Ångest är sådan, det försvinner, man kämpar ner den, men den kommer alltid tillbaka. Kanske inte alls lika stark, kanske bara i några minuter ibland. Men den överger oss aldrig.

Mina manier och depressioner, min bipoläritet är en kronisk sjukdom. Den går inte att bota, bara lindra. Nu, idag, vaknade både jag och Den Helande Maria 04.30 och i alla fall jag var full av energi. Det är jag fortfarande, även medicinen lindrar det hela. Jag kan sitta ner, springer inte omkring. Inte myhcket.,

Men, nu, idag, ska vi ut i solen, vandra i parken, jag får titta närmare på byggnader och utställningen i museet. Jag har fått pippi i att rota i Borås historia, det är som en hobby som jag skaffat mig. Jag har alltid varit nostalgisk och en av de saker som jag kommer ihåg som positivt är när jag och min far åkte omkring i staden och han pratade om hur staden varit när han var pojk på 30-talet.

Min älskade hemstad! Bilden är tagen från stadsparken och visar bland annat vattenstrålen som varit där i minst 120 år, fast så klart har den blivit restaurerad några gånger.

Så jag läser på. Nu vill jag se lite mer på riktigt så att säga. För mig är det och skogen väldigt avslappnande. Förutom att skriva och förhoppningsvis snart kunna läsa igen utan att få tuppjuck av otålighet och rastlöshet.

 


Så, nu är vi på väg. Världen, här kommer vi och vi tar världen med storm!


Träffar: 0

2 tankar på “Huru vår hjälte och vår hjältinna tar vår stad i famnen.”

  1. Precis. Två i vila, två som har två hjärtan som slår som ett. Jag älskar dig.

  2. En bra dag, det ska bli en fin dag där vi får bara rå om varandra utan svarta hundar som ägs av en angst.
    Det ska vara bara Du och jag och bara tanken gör mig lycklig. Lämna hemmet för ett tag, för att göra annat än ha massa saker vi måste göra.
    Jag kan inte förstå vilken tur jag haft som träffat just Dig! <3

Kommentarer är stängda.