I bönen till någon.

Saint Peter church - Marienberg monastery in A...
Image via Wikipedia

Det är lugnt nu. Inom mig. Alldeles stilla och lugnt. Jag har sovit, djupt och stilla. Lagt mig själv bakom mig. Det som varit har varit och inget mer med det. Så enkelt kan det vara ibland. Man får vara ensam. Ett tag var jag arg. Rasande. För att jag tyckte mig lurad och att min tid var förspilld. Men egentligen har jag ju vunnit något. En vacker tanke, en vacker erfarenhet. Något som berikar mitt liv. Så det är lugnt nu.

Paranoian är väck. Jag behöver inte längre fundera på varför det är tyst. Nu ska det vara tyst. Jag behöver aldrig mer utsätta mig själv för världen.

Jag vet. Det är snurrigt just nu. Du behöver då rakt inte läsa längre. Det här skriver jag bara för att få ordning på skallen. Få ordning på värken i bröstet och längtan i själen. Jag försöker förringa och göra saker lättare. Det funkar sådär. Knappt alls faktiskt.

Så jag ska nog ta en promenad. Fundera över vad det är som gör att jag hela tiden envisas med att söka det ouppnåeliga. Den perfekta. Den som inte finns.

 

Tar livet lika lätt fast det är nog bara en fasad tror jag.

 

 

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.