Ibland är det bra med krig.

2012-04-08

16:35:27


Ibland vill jag bara skrika rakt ut.

Då går jag ut i skogen. Ut bland jord och träd och stenar och fan och hans moster. Bara går, snabbt. Så snabbt att jag inte hänger med själv. Plågar mig själv  med rösterna i huvudet. Svarar, säger åt dem att hålla käft. Säger åt mig att lära mig att skrika på rätt sätt. På annat sätt.

Det är den där känslan av att ingen vill ens känna vid mig som låser mig till att vara världelös. Som i skolan. Varför ens prata med någon när ingen ändå ville prata? Jag vet inte. Det brukar vara såhär när jag varit där jag växte upp. På samma gång så blir jag låg, arg, ledsen. Sur och tvär. Beredd på att någon kommer trycka ner mig. Fel. Försöka trycka ner mig.

Känslor. Känslor vänner. Jag är kass på det. Jag tolkar dem som en blind grek tolkar en turkisk bok.Det funkar liksom inte. Jag känner något och väljer oftast att tolka det som ilska. Det funkar inget vidare.

Oanvänd diskborste Jag har tagit bilden själv.

Det blir väl så kan jag tro. Jag får inte ihop det. Små, små korta blickar, ord, får mig att rasa igen.. En hund som tittar bort. En mor som sluddrar. En spegelbild som äcklar mig. Ilska och sömn fyller min värld. Ge mig ett liv för helvete, ett jag kan leva utan att huka mig ständigt.

Livet är en jävla pina för det mesta. Bara en enda vandring från födelse till död. Tiden däremellan får man fylla med det man hinner. En del klättrar mot någon sorts himmel de kan se. En jag inte finner så vacker. Själv så sitter jag stilla i soffan och har slutat klättra. Jag har det bra. Tror jag.

Nu är det bara svammel. Det är så mycket som bubblar att jag inte ens får ur mig hälften. Så jag drar in luften från ännu en cigg. Jag gör det nästan lite på ren pin kiv. Bara för att håna döden.

Skit samma. Det är dags att göra mat.

Enhanced by Zemanta

Träffar: 0