I’m in the jungle.

PANG så slår ångesten till, för det känns nästan som en smäll inuti själen. Det går så otroligt fort att jag inte kan hejda det på något sätt och jag fylls med ångest och en för mig ny känsla av total tomhet. Det är inte som depression, för den visan känner jag igen, utan något helt nytt. Jag vet inte hur jag ska förklara det annat än som att alla färger försvinner helt plötsligt.

Det är otäckt att jag fått en ny sorts ångest och en lika ny form av depression. Ska det aldrig ta slut? Får jag aldrig vila från skiten jag har inuti bröstet och skallen? Ta bort något ur den djävulska cocktailen och något annat kommer till.

manhattan-cocktail

Skit samma. Jag ska låtsas som att inget av det där kletigt svarta finns till. Lura mig själv, lura andra. Det kan ju funka om jag tittar mig själv djupt in i ögonen i badrumsspegeln och målar en glad mun med kajal på det jag ser.

Vad kan jag ta till för att lugna min upprörda själ? Jag kan ju fan inte dricka alkohol längre och nu står jag totalt naken eftersom man vägrar skriva ut något som ens liknar ett läkemedel som faktiskt funkar. Jag är ju missbrukare och ingen litar på en sådan. Alltså är jag utlämnad till min ångest när den slår till. Vissa dagar, många stunder så undrar jag vad fan jag håller på med. Varför kämpa när den kortsiktiga lösningen finns i varje butik i staden. En folköl vore perfekt nu. Men jag ska hålla ut. Det har jag lovat mig själv och alla de omkring mig som bryr sig.

Hits: 0

2 tankar på “I’m in the jungle.”

  1. Jomen det klart att är så. Den existentiella tomheten är väl rätt gemensam för alla människor. Den har jag väl känt av då och då, men jag har varje gång, även när jag var som mest nerkörd, kunnat identifiera just som en "frisk" sådan. Den fanns ju även före jag blev sjuk på allvar. Men det här är en helt ny tomhet som är totalt bedövande, som en total och helt uppfyllande känsla av dödslängtan. Oerhört obehaglig. Den bara dyker upp och sedan går den över lika fort igen. Den kan hålla i sig i en timma som mest, men då när den finns i mig så är den som en naturkraft jag aldrig varit med om. Det går inte ens att försöka finna något som är ens nära kontroll. Men i övrigt så är mitt liv nu sådant att det finns mening i varje sekund. Det är så underbart att ha kommit så långt. Det bipolära är ju kroniskt, men nu vet jag varför så det är lättare att stå ut med. Promenader med hunden, en bra film, läsa, kärleken, mina barn, bra väder, ett ombonat hem bättre kontakt med min mor. Allt sådant gör livet så jäkla mycket lättare att kunna ta på nu, kunna nå det. I övrigt önskar jag dig riktigt god jul!

  2. Tomhet, det känner vi alla någon gång under våra liv. Som psykiskt hälsosam har även jag haft perioder av mindre hälsosamhet. Dålig complience för mitt eget bästa skulle man väl kunna säga. Mitt tips mot tomheten är: påfyllnad av saker som tar fram det bästa i mig/påfyllnad av saker som får mig att känna mig värdefull vilket innebär: Ett aktivt uppsökande av dessa saker.
    Och försök att inte hamna i tankefällor som du skrivit ovan att det aldrig tar slut. Det tar slut. Allt tar slut. Det är bara en fråga om tid.
    / God Jul !

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.