Indescribably Blue

2011-12-09

17:52:06


Vi väntar på dagen.

Även när det är dagsljus ute är alla dagar liksom kvällar. Det är alldeles tyst medan vi väntar. Veckor före jul och stadens gator och torg glittrar av tusen och millioner ljus. Träd står som silhuetter mot himlen, som drömmer de om sommar. Det blåser ute, smattrar av regn på taket. Ingen kraft idag. Inte än. Men det finns bergfasta löften om styrka i morgon.

Någonstans är det ändå rätt trivsamt. Hunden ligger på golvet och snusar. Hon väntar nog med på nya dagar. Det lyser från glödande trådar i glödlamporna, vi borde ha en brasa, tänker jag. En med knaster och värme. Fladdrande ljus som sprider hemtrevnad och doften av brinnande trä. Fast det får väl vara. Här finns ingen skorsten och vi har ändå ingen ved. 

Prince William - Crown Prince, King Sweden at ...
Image by The Library of Congress via Flickr

Jag funderar på att sätta på mer kaffe. Eller är det glögg jag tänker på? Jag vet inte så noga. Lite samma färg, lite samma värme. Kanske ska jag nöja mig med vatten, det borde jag ha gjort många gånger förr. Men det blev inte så. Ändå sitter jag här. Högst levande och tvivelaktigt frisk.

Det rullar foton på den levande ramen vi har på skänken. Den kallas väl så för att det rör sig, för jag tror inte den lever. Inte på riktigt. Fast vem är jag att bedöma vem eller vad som lever. Jag har fullt upp med mitt eget liv. Styra det rätt, inte skada mer än nödvändigt. Inte andra, inte mig själv. På fotona passerar familj, närbilder på rostiga staket och fagra damer. En enda röra, lite som livet. En hel del som livet faktiskt. Snurrar bara de där bilderna tillräckligt snabbt blir det bara en enda röra. Man får välja hastighet på livet, annars blir det sörjigt och grått. 

English: Emil Norlander (1865-1935), Swedish j...
Image via Wikipedia

Idag väljer jag sega timmar. Låter tiden nästan stanna. Det är så jag måste göra ibland. Annars klarar jag inte det normala tempot som jag förväntas springa i. Även en maratonlöpare måste stanna då och då. Så dagen kommer nog aldrig förrän det är försent för den och det istället blir kväll. Det är en sådan dag, en som aldrig blir. Fylld med kaffe och musik och stilla stunder. Idag blir det ingen dusch. Det får vara. Det finns inte ens en vettig anledning till att jag skulle duscha, jag är ren ändå. 

Hungrig. Tror jag att jag är. Kanske är det inbillning , jag vet inte. Det är nog bäst så det här dygnet, det utan dag. Frukost eller kvällsmat? Eller både ock. Spridda funderingar som inte mättar magen men fyller själen när den är tom på vettigare tankar.

Äh, jag går väl ut och sätter på mer kaffe.

 

Enhanced by Zemanta

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.