Ingenting är säkert.

2012-01-15

20:33:19


Låg.

Jag är trött på att hosta. Trött på att bli helt förbi av trötthet bara av att gå uppför trapporna till vår lägenhet. Jag är trött på att vara låg och faktiskt, på något skruvat sätt, ledsen. Det är som att kroppen håller på att falla samman, implodera.

English: The fake ruin in Hörte, Skåne, Sweden...
Image via Wikipedia

Huvudet värker, jag har ont i halsen och mitt vänstra öra spränger. Fan ta virus, fan ta bakterier. Far och flyg och dra åt helvete. Just nu är jag inte till nytta för någon. Jag som lovat mig själv och andra att aldrig mer bli värdelös har ramlat ner i någon sorts letatgi igen. 

Att gå 50 meter känns som att jag sprungit ett maraton. Hjärtat klappar som på en rädd hare, andningen blir rosslande och jag hostar som en gammal gubbe. Jag känner mig som en med. Leder som värker, en rygg som är centrum för varje däck jag lastat på gummifabriken, för alla vårdtagare jag lyft eller vänt på. För mitt stillasittande liv och min dåliga hållning. Det är väl så det allt mer kommer se ut, för varje minut går min kropp sönder. 

Så jag är låg. Det går inte att förställa sig, låtsas att allt är bra. Jag är välsignad med att Den Helande Maria vet hur det kan vara. Men jag känner bara att jag sviker henne och hela världen. Dessutom är jag rädd för att det smittar. Det låga, det söndriga.

Jag älskar henne vettlöst.

Så det är väl bara att lägga sig, försöka sova lite och ta nya tag i morgon. Då kanske jag är frisk igen.

Enhanced by Zemanta

Hits: 0

1 tanke på “Ingenting är säkert.”

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.