Inifrån fortet hör jag vildarna skrika.

2012-03-14

15:39:58


Lite sida vid sida med en gnutta rök emellan.

Just nu lever vi så. En bit av den långa vägen där jag går för mig själv. Det måste bli så när allt blir en enda stor sörja av värk och smärta. Annars äter jag upp hela livet för alla. Så jag glider undan, tar mitt blod och mitt bubblande hjärta åt sidan, för att det inte ska skvätta allt för mycket när knivarna skär sönder mitt förstånd.

Så mycket jag vill säga, men jag hejdar mig hela tiden. Vill för allt i livet inte störa, skada. Går in i mig själv för att döda alla drakar. Där finns ingen plats för andra än elden och min själ. Stänger till alla porer i huden för att inte det bittra och elaka ska sippra ut. Livrädd för att leva, dödsrädd för att dö, som rösten som sjunger berättar.  Den svarta hunden är inte längre en hund, den har förvandlats till en rabiessmittad varg.

Hon snor kring, försöker hålla ihop sig själv. Jag har slutat sno, sitter mest bara och röker utan att någonsin andas ut, läser utan att se, lyssnar utan att höra. En isstod fylld med eld. Det är dags att gå ut med hunden och jag tar min kropp på samma promenad som hunden går. Tar inga beslut, bara hänger med, låter henne vara på promenad med mig. Det är hundens jobb att rasta mig.

Så jag går väl då.

Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

1 svar

  1. Städa, putsa, fixa damma.. Hoppas ju att Han ska följa med ner i skurvattnet. Nu är jag dock slut som människa och han äter upp mig.
    Men med dig vid min sida så går det..

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: