Innan glasrutan sprängs.

2011-11-27

22:30:12


Man skulle kunna söka ord, någon av de metaforer jag är så beroende av att hitta på.

Det skulle säkert gå att likna vid något som har med vatten och grässtrån och själens förbannade ensamhet. Men det behövs inte.

Jag kan rakt av säga att det blåser utav helvete därute. Fönsterrutorna bågnar, regnet piskar, på riktigt piskar, fönstren och taket. Jag blir lite orolig och rädd för naturen när jag sitter och äter knäckebröd vid köksbordet. De dåligt tätade fönstren släpper igenom små dunster av utomhusluft. Jag flyttar mig. Rädd för att få glassplitter i ansiktet.

Rainy streets
Image by Falling Outside The Normal Moral Constraints via Flickr

I lägenheten är det varmt. Väldigt varmt. Alla de tända stearinljusen värmer allt tills luften nästan darrar. Att det är viktigt med att det är stearin har jag lärt mig. Innan trodde jag att ett ljus var ett ljus, men det finns visst olika sorter. Vackert är det i alla fall.

Natten är nästan precis här och någonstans är jag trött och led på den här dagen. Men vill inte lägga mig. Tänk om jag missar när en gren flyger igenom vårt takfönster i sovrummet. Tänk om jag inte vet om att grenen krossar min skalle. Tänk om jag missar att jag inte vaknar.

Så jag funderar på en smörgås till. Läser om självmord igen, finner en utmärkt beskrivning av  Stan Collymor och tänker: så ni som tycker att det räcker att ta en promenad, kanske motionera lite mer, skaffa rutiner, för att ruska av sig en depression.

Read it and wheep.

Ditt huvud är tomt, hjärnan slutar fungera, din kropp är fastspikad vid sängen och framtiden är ett mörkt rum.

Stan Collymore.

 

 

Enhanced by Zemanta

2 tankar på “Innan glasrutan sprängs.”

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.