Inuti diset.

, Inuti diset., WoBWorld
Image via Wikipedia

2011-10-02

11:19:13

 


 

Hon är inte här nu. Inte just nu. Men hennes doft finns kvar på kudden, hennes skor står i garderoben, hennes namn i mitt hjärta. Så vi väntar på henne. Ställer tiden till rätta i oss och väntar. Jag själv städar och tvättar. Funderar på hur jag ska fylla dagarna. Jag hittar inte min mobil, men det är ok. Hon kommer att ringa när hon kan, då hittar jag nog telefonen igen.

Det är dimma utanför fönstren. Tjock höstdimma. Igår satt jag och äldsta sonen långt inne i skogen och pratade. Vi pratade om höstdis och framtid, dåtid och nutid. Allt på samma slingrande sätt vi alltid pratar på. Ord som faller in i varandra, tankar som väver sig tillsammans till en varm och tjock matta.

Ljuset är speciellt på hösten kom vi överrens om. Ljus som faller genom, över flammande träd. Stenarna vi satt på är ännu sommarvarma. Som om sommarens hetta lämnat avtryck. Snart är det vinterkallt, snö och svart himmel. Men inte än.

Jag drack. Jag erkänner, jag drack. Men inte mer än att jag blev glad och avslappnad. Sedan fick det vara nog. Inga svajande steg, ingen flackande blick. När jag kom hem var allt borta igen. Det räckte så.

Så tiden går. Hela tiden går den framåt och vi kan inte annat än att hänga på, klamrande i ett liv som blir lite kortare för varje sekund.

Nu ska jag göra som jag alltid gör för att ha något att göra, något som inte äter upp mig. Röka, dricka kaffe, gå ut med hunden. Hålla ångest och depression stången.

Det funkar bra nu.

, Inuti diset., WoBWorld

Hits: 0

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: