Inuti värken.

Depeche Mode at the O2 Arena in London, during...
Image via Wikipedia

Tidig morgon. Jag vaknar av att vänster öra spränger. Ont i halsen. Mindre hosta. Allt är bättre men samtidigt sämre. Det blandar sig på sjukdomspaletten tills jag inte längre vet varken ut eller in. Jag vill sova igen men det får bli en kaffe och en cigarett och Depeche Mode i högtalarna. Tar en Alvedon. Klappar hunden.

Hade jag varit barn igen, i mitt pojkrum på Klintegatan, hade jag nog gråtit lite. Man får det när man är barn. Nu är jag en vuxen karl och förväntas vara stoisk. Jag är inte sådan. Likt min far har jag väldigt nära till gråten. Det bor tårar bakom mina ögonlock. Men jag dricker lite mer kaffe och försöker tänka bort värken och kluckandet i öronen. Vill bli frisk och hoppas att viljan ska bli något verkligt, något som sker.

Jag är snussugen. Håller ut. Håller igen.

Soffan är sådär mjuk och inbjudanden som bara soffor klarar av att vara. Men i sängen ligger Den helande Maria och sover. Jag vill ligga bredvid henne men jag inser att jag bara kommer väcka henne med mina oroliga vändningar och suckar. Soffan blir kvar under mig. Jag byter till Morrissey på datorn och han sjunger om far-off places. Det är gott.

Det är dags för att lägga sig ned lite. Lyssna och bara tänka.

 

Enhanced by Zemanta

Hits: 0

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.