It was a very good year

En bil tutar utanför på vägen och jag hoppar till. En tryckande huvudvärk närmar sig på klumpiga fötter och jag borde gå ut med hunden, dammsuga och ta upp tvätten från tvättstugan.

Det blir inte mer av den här dagen. Det är vad jag fick den till att bli. Lugn lunk. Inget som händer, inget gott men inte heller något ont. Bara klockan som ändrar sig. Så jag gör väl allt det där, går ut med hunden, dammsuger och tar upp tvätten från tvättstugan. Äter min middag, ger hund och katt mat. Tittar på en film, lyssnar på lite musik och somnar med radion på.

Kanske hinner jag med att läsa lite. Jag har ungefär 10 böcker om inte mer att läsa ikapp mig på. Fly in i en annan värld. Försvinna och vinna. Tänka på tiden som varit och drömma om något annat. Mitt i livet. Om livet blir endast 80 år. Då är jag lite, pyttelite, över halva livet. Vart tog alla år och alla känslor och alla kärlekar vägen?

Hunden står vid den öppna balkongdörren och tänker på världen där ute. Hon vill mig något. Pockar på mig. Pratar med ögonen. Studsar, kastar sig bakåt. Hon vill ut och jag vill bara lägga mig för att läsa. Strunta i att gå ut med henne, dammsuga, ta upp tvätten eller äta. Jag struntar i filmer och musik och radio. Läsa är det jag vill, det jag önskar, det som jag tänker på.

En av alla de där böckerna.

På något sätt, jag vet inte hur, har jag börjat leva i dåtiden istället för framtiden. Nutiden kommer jag inte ihåg, den har jag aldrig nått, hur jag än sökt. Men mina minnen är snart livligare och verkligare än den värld jag vaknar upp till.

Men det har varit bra år. Trots allt väldigt bra år. Ett bra liv. Trots allt ett bra liv.

httpv://www.youtube.com/watch?v=emAe6IClGys

When I was seventeen
It was a very good year
It was a very good year for small town girls
And soft summer nights
We’d hide from the lights
On the village green
When I was seventeen

When I was twenty-one
It was a very good year
It was a very good year for city girls
Who lived up the stair
With all that perfumed hair
And it came undone
When I was twenty-one

When I was thirty-five
It was a very good year
It was a very good year for blue-blooded girls
Of independent means
We’d ride in limousines
Their chauffeurs would drive
When I was thirty-five

But now the days are short
I’m in the autumn of the year
And now I think of my life as vintage wine
From fine old kegs
From the brim to the dregs
It poured sweet and clear
It was a very good year

It was a mess of good years

Livets fönster är ännu upplåst.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.