Jag är inte tacksam. Jag är förbannad.

177 skr om dagen. 3540 kronor i månaden efter skatt. Det är vad de tänkt att jag ska leva på. Hyran ligger på 4000 så vart jag ska leta upp de pengar som fattas upp till den undgår mig. 177 spänn. Smaka lite på det. Försök förstå att det är resultatet av folkets röst. Det är så här min omvärld ska leva. För att de tycker att vi sjuka är lata individer, som om vi straffas tillräckligt kommer resa oss upp och sluta spela sjuka.

Vet folk ens om att det ser ut såhär? Vet de ens om att människor som är sjuka, lyssna på mig nu, sjuka, ska leva på mer eller mindre ingenting. Människor köper julklappar för den summan som jag ska leva på. Överhuvudtaget. Lyssna för helvete, du är en av de som ville ha det så här. Eller så kanske du är en av de som röstade mot vår nuvarande regering och visst, det är ok då. Men hur du än gör så måste du, jag skriker åt dig nu, du måste se dig omkring. Vi som är fattiga är inte friskare för att vi blir vräkta. Det funkar inte så.

Jag är arg och kanske kan en del av er tycka att jag tar till brösttoner. Så tyck det då. Det värsta är att jag är en sådan som kommer överleva, finna någon sorts väg framåt, det är bara så jag fungerar, så mitt liv är. Men tänk lite, tänk på alla de som inte är födda med tur. De som sliter sina själar sönder och samman för att samhället, folket blev trötta på det hjärnspöke som härjar, det som föraktfullt kallas för bidragssamhälle. Det finns inte, det har aldrig funnits. Ändå ska jag och många med mig straffas för det.

Shen

Jag har skapat ett nytt liv, som är långt från det jag en gång levde. De vännerna jag då trodde mig ha har sedan länge vänt mig ryggen. De orkar inte, vågar inte se mig. Jag har nya vänner nu. De som ser mig, trots att jag är trasig och lever ett trasigt liv. Om jag någonsin kommer ha kraft att resa mig så kommer jag alltid veta vilka som är mina vänner. Då med.

177 kronor om dagen. 3540 kronor i månaden. Smaka lite på det. Hur skulle du leva ditt liv på den summan? Visst jag vet, en del, väldigt många faktiskt, bemöter den fråga med en motfråga, varför jag tror att jag ens ska få en spänn om jag inte gör något? De frågar mig varför jag tror att de ska försörja mig. Vad ska jag säga? Ska jag tacka och buga? Det funkar återigen inte så. Jag är inte tacksam för att 3540 kronor kommer mig tillmötes. Jag är inte tacksam. Jag är förbannad.

Jag är ledsen med. Det är som en tom klump i bröstet. Jag kan inte förklara det på något annat sätt. En tom klump som växer. Små, små tvångstankar börjar växa i mig. Ibland när jag sitter och försöker skingra tankarna med att göra något som kräver koncentration, som nu, så poppar små tankar upp.

De skriker i mig. ”Skär av dig tungan, skär i den som om det vore en köttbit från ett dött djur”. Jag kommer aldrig lyda den. Men tanken finns där. Knivar. Tändare. Jag blir faktiskt lite rädd för mig själv. Jag har ju tappat greppet tidigare.

Jag längtar efter min kära tröst. Den som brukade tysta alla röster. Alkoholen. Alkoholen som svalkade min feber i själen. Fan, att bli nykter är svårare än många tror. Men mer om det i ett annat inlägg. Låt oss dela upp ämne för ämne.

3540 kronor i månaden. Visste du ens om att det är så det ser ut? Jag är ändå lyckligt lottad. Jag är inte ensam i det här. Jag har dessutom den där lyckostjärnan över mig, den som vakar över mig.

177 kronor om dagen.

Smaka lite på det.

4 tankar på “Jag är inte tacksam. Jag är förbannad.”

  1. Jo något är sönder i samhället och det är väl solidaritet och omtanke om varandra. Var och en lever i sin lilla bubbla och försöker undvika de i bubblorna i närheten.

  2. Så fruktansvärt. Man tror inte det är sant, att det överhuvudtaget förekommer. Samtidigt sitter regeringen och förhandlar om nästa års löneförhöjning och det är inga småpotatisar de vill ha till lön. De vill ha fransk potatisgratäng med extra allt…..

  3. Nä inte är det många ören, men det som frapperar mig är att det är vi som redan har små marginaler som hjälper varandra som mest. Konstigt. Men på tal om inget annat så får jag bara påminna frk om att hon är en av de där vännerna som är äkta som jag svamlar om. Märkligt, inte faen vet jag hur sådant där funkar, vilka mekanismer som ligger bakom vänskap. Men återigen, frk är en äkta vän!

  4. Fy fan :( Inte ens jag, som bor ensam, får studentrabatter och har en hyra på 2500, skulle klara mig på det där. Önskar jag kunde hjälpa er med några tusenlappar i månaden, om jag ändå hade råd med det. Vilket jävla sjukt samhälle vi lever i.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.