Jag är så trött på att vara bekväm.

Nä nu får det vara nog.

Jag orkar inte med med att känna mig vara exkluderad av alla grupper som finns i vår värld. Jag orkar inte stå utanför och röka och vänta på att någon ska öppna dörren.

Jag orkar inte med att försöka tycka om folk jag inte tycker om. Låt mig vara mig. Fuck off liksom. För att vara enkel i språket. Jag vill vara ifred. Tillsammans med de jag älskar och inga andra. Kanske jag önskar vara med i en sorts sekt. Inte fan vet jag. Men låt mig vara.

Pressen. Att vara som alla andra. Att vara lite bättre än alla andra. Låt dem springa då, om det är så viktigt att springa, små grodorna långt före midsommar.

Kanske är jag nedlåtande. Kanske sätter jag mig på en hög häst. Kanske utmanar jag konvektionen. Troligen gör jag allt det där. Troligen vill jag vara en smula utanför. Jag får näring av det. Av att vara lite obekväm.

Äh. Jag ska snusa lite.

Träffar: 0

1 tanke på “Jag är så trött på att vara bekväm.”

Kommentarer är stängda.