Längtan efter något nytt.

Värmen gör att jag får någon sorts lust till ett Bukowski-liv. Sitta på heta barer med en sliten fläkt som sopar runt den varma luften i rummet. Dricka sprit klockan 7 på morgonen. Dra iväg, bara dra, när det blir trist och livet blir trivialt.

Här i mitt liv så står luften stilla med. Men ingen sprit dricks och jag är nog fast i min tillvaro just nu. Inga flyktvägar finns. Det är med nöd och näppe jag orkar lyfta espressokoppen. Jag låter kaffedoften nå mig men sedan är det ett steg till att smaka på kaffet med.

Jag pendlar mellan att vilja gå och lägga mig och att åka in till stan för att ta den där ölen som jag lovade göra. Men den får stå kvar. Någon annan får ta hand om den. Kanske skulle jag gå ner till pizzerian och köpa käk och lite cola? För att vara lite äventyrlig liksom. Fan vad trist allt är. Jag har tråkigt och det är nog dags för någon sorts kick igen. Något att flyga på ett tag. Kärlek eller himlens färg.

Alla är slöa. När jag tittar ut genom fönstren så syns det mig som att till och med bilarna kör slött och sakta. Värmen kom och det är gott. Men det tar ett tag att vänja sig vid. Komma till sans över att man slipper klä på dig hela garderoben för att gå ut. Förstå att man inte måste frysa sönder så fort man går ur sängen.

Men lusten att dra finns där. Bara sticka iväg. Sådär som man gjorde när man var 19 och man fick ett ryck och stack till kusten mitt i natten eller till Danmark så fort man vaknade på morgonen. Att bara ge sig iväg. Långt bort. Från allt som händer och allt som inte händer. Från stiltjen. Till någonstans där luften är hög och klar.

Men jag blir väl kvar här ett tag till. I morgon är ju en annan dag sägs det och då får jag vara här. Det går inte att vakna under en parkbänk längre, som det gjorde då, för många år sedan. Så jag går väl ut i köket, rullar en cigg och tar en espresso till. Ut med hunden, vänta på regnet som lovat besöka oss men som dröjer. Äta och sedan sova.

Mer finns det just nu inte att göra.

kvar.

2 tankar på “Längtan efter något nytt.”

  1. Du är alltid välkommen hit! ;o)

    Men det är nog inget större äventyr… Känner igen mig i det du skriver. Allt verkar så stilla, utom känslorna i kroppen. Känslan av att vara… fast, låst, fången.

    Blä.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: