Låt min själ komma till min kropp.

2011-11-24

12:58:10


Det tar sin lilla tid.

Vissa saker går inte över av sig självt. Bara tiden och andra tankar och sätt att prata på kan få saker att bli som de skall igen. Så jag låter tiden gå. Funderar på vad vi ska äta idag. Tänker på räkningar och promenader och snö som aldrig faller. Väntar. 

Huvudet är tungt av de nya medicinerna. Det är som att alla tankar simmar i ett sirapshav. Alla försök att få dem krispiga och klara igen är förgäves. Jag vill helst bara gömma mig djupt in i ett mörkt rum tills de första dagarnas chock går över. Det blir bättre med tiden står det i FASS. Men det är inte det jag har mest av. Tid. Livet tickar iväg och jag vill vara med i varje sekund. Men det är bara att vänta. Jag hataratt vänta.

Bara 05

Image via Wikipedia

Vill iväg, ut i världen, hand i hand med Den Helande Maria. Iklädda varma kläder, mössor och vantar. Hunden bredvid. Skutt och ystra hopp. Skratta. Fan, jag vill skratta igen. Men det är som att alla skratt försvunnit från mig igen. Dag för dag. Upp, ner och upp igen. Snabbt som ett spinnande gyro. 

Just nu har jag fastnat i någon sorts känsla som påminner om blå skuggor. Jag ser mina händer spela när jag läser tidningen. Aldrig stilla. Aldrig äkta ro. För varje minut spinner den lilla motorn i mitt bröst fortare och fortare. Snabbt som en blixt ilar den utan att komma ens en millimeter.

Kommer jag tillbaka igen, undrar jag? Eller är det ett piller mot det andra som gäller i alla år? Är min hjärna så söndrig att det krävs plåster efter plåster för att hålla dess safter inom sig? För att kemi och elektricitet ska hålla sig på plats, följa de banor som de borde.

Jag går halvvägs ut i köket för att möta henne, men känner att jag inte klarar av att gå hela vägen, återvänder och sätter mig tungt i soffan igen. I världen brinner det läser jag i tidningarna. Flammande lågor och tankar. En evig dans för att vi inte alla ska gå under. Gevärspipor och död. Någon dör just nu för att jag ska få leva. Så jävla skevt.

Måste rycka upp mig.

Enhanced by Zemanta
Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: