Lite rödare.

2011-11-07

16:00:27


Hon kramar om mig, eller om det jag som klamrar mig fast vid henne.

Hennes röst pratar om kärlek och att hon vill vara min och jag förstår inte varför. Men jag tar tacksamt emot, drar ur all näring ur bokstäverna och orden som hon bär fram till mig. Glädjs i mitt svarta hjärta, finner att blodet blir lite varmare rött. Som syre däri. Kraft.

Så på det hela stora är jag välsignad. Jag vet inte hur det gick till att en gnällspik som mig fick alla livets gåvor. Det får mig att undra om gud blivit galen och sitter på sitt moln och slungar glädje helt okontrollerat. Eller så är det bara ett uttryck för världens alla spratt. Som att små barn dör medan jag sitter i en varm lägenhet och älskar och blir älskad. Så ytterst märkligt. 

Kanske borde jag nu sluta skriva. Resa mig upp och göra den där nyttan som man ska göra utan att skämmas var och varenda dag.

Men jag sitter kvar. Gör inte mycket mer än tänker på det. Det räcker ibland för mig. Kanske inte för andra, de tittar på mig som om jag vore mindre värd än dem själva. Men fuck it liksom.

 

Jag älskar henne och hon älskar mig.

Vem behöver vara värd något i någon annans ögon då?

4 tankar på “Lite rödare.”

    • Tack, jo det är allt så att saker måste lossna till slut. Att köra fast är bara en möjlighet åt att få glädja sig åt att sedan komma loss och kunna köra vidare :-)

  1. Nu börjar det likna något. Du verkar förstå att jag väljer att stanna.
    Och det är okej om du sitter där, du har fått på dig kläder och rakat dig trots att vi inte ska någonstans. Idag är en dag då jag försöker vädra ut det trista och ge kärleken mer syre.
    Och att Jag vill ha dig tycker jag inte är så konstigt.
    Vi är ju som skapta för varandra och då ska man finnas där när det stormar

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: