Lite klokare?

Märkligt att jag för bara dagar sedan var i dödskuggans rike och nu känner sån livslust. Jag har bara en gång tidigare, för många år sedan innan jag fått min diagnos varit så när att ge upp. Det vara då jag trodde att jag höll på att bli galen, tokig, locco. Men sedan dess har jag hela tiden hållt näsan över vattenytan i alla fall.

Så så nära att lägga mig platt och bara ge upp som jag var häromdagen har jag aldrig varit.

Nu känner jag mig lite pånyttfödd. Jag har fått ännu en chans att göra något gott av mitt liv och jag kan bara göra mitt jobb var dag för att det ska bli så.

Visst är det så att även jag fattar att jag inte blivit frisk som genom ett mirakel. Men kanske lite klokare. Jag hoppas det i alla fall.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.