Ta ett steg tillbaka, de vuxna stiger fram.

Du är så liten som du säger andra är. När små människor förväxlar sig med stora skälver världen lite. Småfnissar. Inte så det blir stormar eller jordskalv, bara lite lagom för att vädret skall bli tråkigt en av alla årets alla dagar. När de stora människorna bekänner sig vara mindre än de ses vara böjer …

Fortsätt läsaTa ett steg tillbaka, de vuxna stiger fram.

De har varit så många, kvinnorna i mitt liv.

Från min moder till polisen som grep mig. Alla dessa kvinnorna har förtrollat mig sedan jag föddes och den viktigaste av dem höll mig för första gången. Många vackra, så oändligt vackra. Visserligen, det är sant, några riktigt fula har det funnits med. Fula själar med fula skal. Lärarinnan med pekpinnen, hon som bestämt sig …

Fortsätt läsaDe har varit så många, kvinnorna i mitt liv.

Min frånvaro och ensamhet är mitt vapen.

Ensamhetens ansikte.

Jag lever ett ensamt liv. Med rätta ensam. Utkastad från världen, eller, vill jag tro, så smet jag undan på egen hand och av eget val. Som en smutsig klinga mot besvikelse och rädsla. Visst vill jag tro att jag har guld att sprida. Även fast jag inte våga säga att det är säkert att …

Fortsätt läsaMin frånvaro och ensamhet är mitt vapen.

Sorgens aska ger näring när det onda gått över.

Sorg kommer alltid oinbjuden. Tränger sig in, sätter fötterna innanför dörren så att den inte går att stänga, sorg är en hjärtats parasit. Inga lås hjälper, att vägra öppna fönster och dörrar är lönlöst. Det enda som lindrar är att omfamna det onda. Leva i det, låta det brinna tills elden falnar. Stå ut med …

Fortsätt läsaSorgens aska ger näring när det onda gått över.

%d bloggare gillar detta: