Lyckan i att ha ett värde.

22:11:04


Det har varit en av de allra längsta dagarna i mitt liv. Någonstans där i mitten så föll oändligt många bitar på plats i det puzzel som är mitt liv. En god vän lånade oss pengar så jag kunde gå till apoteket och hämta ut min medicin, jag tog kapslarna på gatan utanför och sköljde ner dem med gratiskaffet jag tagit med mig från apoteket. Det var så fantastiskt skönt att veta att mardrömmen skulle lägga sig, blekna och försvinna.

Innan dess var jag på möte med Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan. Jag skakade av ångest, det flimrade framför ögonen. Pulsen slog som en stånghammare i bröstet. Mitt öde, mitt liv, var i händerna på två personer. Gröna fåtöljer, eller om de var blå, jag är en gnutta färgblind så det där kan lura mig ibland. Jag stirrade ner, vred på mina händer, lyfte blicken för att visa att jag fanns. Att jag är en enkel människa med enkla önskningar. I alla fall just då.

När mötet var över gick vi, Den Helande Maria var med, som moraliskt stöd och minnesbank, ut från Arbetsförmedlingen och till rulltrappan ner till gatan. Någonstans där höll jag på att svimma. För jag var lättad. För att jag var i mål för den här gången.

De hade trott på mig, de tog mig på allvar, de behandlade mig som en människa med en hel del trasiga delar, men en människa. Så nu återgår jag till sjukpenning den första mars och kommer vara sjukskriven i 18 månader eller om det var 24, jag kommer inte ihåg. Det enda jag kommer igång var känslan där i rulltrappan när alla bördor för en liten stund föll av mig.John-Lennon-för-lycka

Tänk att mediciner och respekt kan vara så viktigt för en sargad själ. Jag är så förbannat tacksam över att få läka och kanske en dag resa mig fullt upp och faktiskt göra nytta, spela roll, igen.

Men nu ska jag sova. Jag är in i döden trött och i morgon ska jag åka till sjukhuset för att ta min Antabus. Jag måste vårda den här chansen, göra mitt allra bästa, inte svika människorna runt mig igen.

I morgon är jag rätt säker på kommer jag inte komma ihåg speciellt mycket av dagen. Min hjärna funkar så när den blir överhettad. Den vägrar ta emot minnen och stänger sin dörr om sig. Men det är ok. Den Helande Maria kan hjälpa mig att fylla i luckorna.

Jag ska fortsätta sätta mina önskningar och planer på plats i morgon. Jag har en dröm och en plan, för första gången i mitt liv har jag en plan och mål. För jag vet vad jag kan, jag vet vad jag är duktig på och jag vet vad jag varit med om och vad jag har lärt mig. Så kanske en dag vågar jag berätta om mina framtidsplaner.

Men inte än. Så, jag ska sova och jag hoppas att jag slipper nattmaror i natt.

 

6 tankar på “Lyckan i att ha ett värde.”

  1. Jonas, anligen lite goda nyheter! Det finns en liten gnutta hopp mao aven for detta vidriga systemet. Verkar vara ett lotteri om man hamnar hos handledare som ger en ratt eller inte. Galet, galet. Men hursomehelst, idag ar vi glada for din skull! kram

    • Jag jag är glad som ett litet barn som fått en julklapp, även om det kanske låter lite knäppt att få bli trodd som varandes knäpp. Ja systemet är ta mig faen helt skruvat. Det saknar både rim och reson och vett och sans och vanlig hederlig logik. Allt flyter omkring som ett skepp i storm. Någonstans kommer allt att rämna och jag hoppas att jag då slipper vara närvarande i det hela utan stå stadigt på andra sidan diket. Tack för kramen och en redig tillbaka!

  2. Men så oändligt skönt! Verkligen härligt att läsa att du blev väl behandlad och att just den mardrömmen är över nu för ett tag framöver. Läser man din blogg så är det ju uppenbart att du ännu behöver tid för att läka, och jag kan bara hoppas att du någon gång får känna att du gjort just det, läkt ihop tillräckligt mycket för att kunna ha det liv du önskar (hur du än önskar att det ska vara). Det är obehagligt att försäkringskassan kan ställa sig över bl.a. läkares bedömningar, hur kan man egentligen försvara att de ska ha den makten över människors liv? Och arbetsförmedlingen, vilka kunskaper har de om (psykiska) sjukdomar egentligen, vilken utbildning har de fått för att kunna bedöma om en människa klarar att arbeta eller inte? Det där stör mig så in i norden. Men, återigen, du har blivit "godkänd" som sjuk människa just för tillfället och jag är uppriktigt jätteglad för din skull! Kramar!

    • Ja det känns ju helt bak och fram att känna sig som en vinnare genom att få vara sjuk. Men det är ju så. Systemet är bara elakt och drivs av bittra tankar hos bittra människor som fått för sig att de svaga blir för pjåskade med. I min värld förstår jag det inte alls. Men som sagt, jag är glad över att de faktiskt tog mig på allvar. När det gäller kompetensen så är den ju helt klart bristfällig, men de jag människor och tjänstemän jag mött har faktiskt varit väldigt mänskliga och bra. Det är inte de som är fel, det är systemet som är ruttet. Tack kära du och kramar tillbaka från oss här.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: