Mäh. Tror inte det kära du.

Vi möts alla på bussen. Hon med de snygga låren. Han med de arga ögonbrynen, han som har snygga byxor men en smula sjaskiga. Gammal och ensam. Vi far alla på fordonet in till staden. Ensamma men tillsammans. Som vatten i en flod, droppe för droppe. Var och en till sin hållplats. Hon med de snygga benen vid sin och jag vid min. Vi talar inte. Tittar inte ens på varandra. Fast jag ser. Ben som går till himlen.

Kanske borde jag göra myteri där på bussen. Ta över och styra dit jag vill. Men jag är inte från filmernas värld. Jag är från min värld och den görs det inga filmer av. Den är för trist och märklig. Möjligen.

Gråter utan tårar. Hulkande som en kvinna. Gråter och minns hennes lår. Kring min midja. Kanske kan jag sluta gråta om jag spelar in det på film?

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=FS20kP9xzbQ]

Hits: 0