Maktlös

Jag är inte alls bekväm med min nuvarande situation. Det
känns som om jag är helt i händerna på andra människors beslut. Vad de än
bestämmer så får jag finna mig i det, oavsett vad jag tycker. Vill inte soc
hjälpa mig så vill de inte och då blir jag sittande här i vardagsrummet hos min
mamma. Om inte hyresvärdarna vill låta mig hyra så vill de inte, oavsett vad
jag känner kring det. Jag har ingen som helst autonomi känns det som. Lite som
när man var barn och fick finna sig i att lyda andra människor dagarna i ända.
Eller som när man blir gammal och behöver förlita sig på andra människors
beslut. Äta när de säger det, äta vad de säger att man ska äta, gå upp när de
säger det, sova när de säger det. Lite så är det för mig nu. Min fru tog ett
beslut och jag fick finna mig i det. Maktlösheten är total.

 

Mina val är starkt begränsade och min stolthet avskyr det.
Jag bor trots allt inneboende hos min mor och får finna mig i att leva efter
hennes regler. Äta när maten är färdig, inte när jag är hungrig till exempel.
Det låter bortskämt att klaga på att min mamma gör mat åt mig men jag är van
att bestämma själv.

 

För bara några ynka veckor sedan var jag fri som en fågel,
satt gott i mitt bo och gjorde lite som jag ville i ramen som familjen formade.
Nu får jag förlita mig på andra i allt. Jag kan inte ens teckna ett
telefonabonnemang. Inte för att jag behöver det precis nu, men i alla fall.
Bara att veta det är hur jobbigt som helst. För om jag nu hittar en lägenhet på
något magiskt sätt så måste jag ju ha telefon. Eller, det måste jag ju inte.
Men bredband. Det är ju inte det att jag inte har råd. Men ännu en gång får jag
då vandra till min ömma moder och be henne ställa upp med att teckna ett åt
mig.

 

Jag är inte så bra på att vara maktlös. Jag blir frustrerad
och arg, ledsen och lite smått panikslagen. Hela livet har vänts upp och ner på
bara några veckor och jag får bara finna mig i det. Jag kan inte göra något åt
att det är som det är. Jag är van vid att själv bestämma min väg i livet. Men
nu har jag ingen chans att ens väja om jag åker i diket.

 

Nä. Detta passar då rakt inte mig.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.