Medan hunden väntar.

Regnet faller ner som om det ville piska bort all lycka och glädje hos folket. Obönhörligt och kallt. Pölarna som bildas på asfalten på gården visar förvridna spegelbilder av ansikten som kliver över dem i jakt på tiden som de förlorat.

Själv sitter jag fast i min soffa. Jag kommer ingenstans. Inte än. Kaffesmaken i munnen blandas med den där smaken av torr rök som jag alltid har där. Storrökare och kedjerökare och stolt rökare. Än så länge.

Hunden vill ut. Hon sätter sig på golvet några meter från mig och stirrar på mig. Som om hon ville berätta något viktigt med ögonen. Jag negligerar henne än så länge, men vetskapen om att jag måste lyssna på henne om en liten stund finns där. Inom mig.

I helgen var det gårdsfest. Tält och öl och prat och grillat kött. Jag kunde som vanligt inte äta med de andra. Maten växer i munnen på mig om jag försöker. Rädslan att svälja tar över och mina muskler i strupen vägrar samarbeta. Nästan som en självuppfyllande profetia. Så jag avstod.

Gårdsfester är något väldigt bra. Man lär känna ansiktena som bor bakom stängda dörrar. Ivriga samtal där var och en försöker presentera den bästa bilden av sig själva de har. Jag struntade i att ens försöka. Sanningen renar.

Nu ska jag röka, dricka en espresson och försöka blunda för livet lite till.

2 tankar på “Medan hunden väntar.”

  1. <span style="color: #000080;">Nä det är inte så farligt som det låter. Känner mig lite blå bara. Men det brukar en promenad med Dipp råda bot på :-) Älskar dig :-)</span>

  2. Jag tycker inte om att livet står still för dig.

    Jag vill att du ska må bra. Inte känna tomhet. Jag menar alltså inte att du inte får bara ledsen, bara för att du han mig. Tyckte själv det "lät" så på de första raderna.

    Jag vill bara att du ska vara glad, lugn och harmonisk.

    Alltid

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.