Medan röken stiger mot sovrumstaket.

Hon väcker mig med sin lugna röst, en kopp kaffe och en cigg på sängen. Jag vet att man aldrig ska röka i sängen, men det är så mycket man inte borde göra som jag gör så what the fuck.

Stefan Sundström sjunger om att d e som d e. Så sant. Texten slår som en mjuk handske i mitt ansikte och jag undrar när han smög in i min skalle och skrev det jag själv så gärna ville kunna få ur mig men inte är förmögen att plita ner.

Hunden kommer in efter att ha rullat sig i bajs på morgonpromenaden. Under tiden de var ute så städade jag bort gårdagen och natten med dammsugare och vilja. Golven blev rena och mitt samvete stillade sig en stund. Det som oftast rumlar runt inuti mig och stör min frid.

Allt är som det brukar vara. Förutom att allt är bra. Alla ska i jorden, men jag väntar lite med det. Min gravplats är redan utsedd. För några år sedan tänkte jag ut allt det där. Skrev papper och gav mentalt bort allt mitt gods och gull. Allt har jag kvar och hålet är än så länge fyllt av ogrävd jord. 

De väntar på mig och de kan gott vänta lite till. Min far, mina morbröder, mina morföräldrar, mina farföräldrar. Min vän. De får vara ifred från mitt pladder och mina behov. Jag ber dem inte om något. Till och med gud får vara ifred. Jag tror ändå inte på några gudar. 

Livet är här och jag tar ett mannagrepp om det. Håller det kvar. Vägrar släppa taget om livet, kärleken, kvinnan, vännerna, barnen, min mor, kaffet, hunden, katten, cigaretterna. Allt det där har jag som en händelse fått, trots att jag lever som i en hädelse. Det är mitt och fan ta den som hotar det.

Utanför mina fönster, de som jag vant mig vid, de som skyddar mitt hem men ändå låter mig titta ut, springer molnen fram över himlen. De vaktar solen, låter den vila sig i fred.

Det är nog så här livet borde vara. Jag är osäker,alltid osäker,  har tröttnat på att vara ständigt fattig, tröttnat på en snuvig näsa och är in till döden trött på att vara sjuk i själen.

Men det är gott ändå.

Mina ansikten, de hon älskar.

httpv://youtu.be/ioK2RbvpjQU

Marguerite ligger och läser om vårmodet i blaskan
Nu är det vår Hej vad tiden går
Hon borde vara trött Hela dan har hon vart ute o traskat
Man känner sej bättre så länge man går

Marguerite vill inte tänka på svårmodet och askan
För nu är det kväll Man kan väl va lite snäll
Mot sej själv och sluta snöa o gegga runt o snaska
Lägga sej lite skönt, som en fotomodell

Hallå, hallå hallå alla trötta gamla spöken
Ännu en natt med er, fast jag mutat er med kröken
Nu släcker jag väl lampan o låter alla spöken tjata
Om hur ond jag är, om hur jag är värd att hata

De e som de e
Man får leva med de
Nåt som bor i ens bröst vill en illa
Nåt som nån har glömt kvar 
Nåt som sliter o drar
Vill du va kvar kan du inte stå stilla
Spring så fort du kan
om du vill va kvar
Spring så fort du kan
om du vill va kvar

Hjärtat hoppar runt som en hund som nån gett tjack
och som man håller i schack med ett strypkoppel
Kan nån vara snäll o säja vad det är för fel på mej tack
Ta bort det från mej och spola ner det i avloppet

Fick en bula i huvet och gick till nån slags doktor
Han sa det va medfött, han sa det va kemi
Han la mej i en låda där han samlade på voododockor
Nu har du fått diagnos, nu så är du fri

Kanske man ärver allt hemligt och oförlöst och svultet
en oförklarlig börda, ett osynligt kors
Kanske barn till svultna mammor samlar på sej massa döfett
Säljer sej billigt Till första bästa torsk

De e som de e
Man får leva med de
Nåt som bor i ens bröst vill en illa
Nåt som nån har glömt kvar 
Nåt som sliter o drar
Vill du va kvar kan du inte stå stilla
Spring så fort du kan
om du vill va kvar
Spring så fort du kan
om du vill va kvar

 

Hits: 0