Memo från WoB

Min medicin smakar tandkräm. Ute regnar det. Hela dagen har det regnat. Mina kläder är våta. Jackan hänger på en galge och droppar fortfarande små glittrande pärlor. Jag umgås med tanken på att lägga mig för att sova. Tiden går för långsamt annars. Jag gör en ansats att desperat sluta röka och kroppen skriker efter det giftiga grå sotet som den är så hopplöst van vid. Kanske går det bra, kanske faller jag hårt igen. Men det är värt alla försök i världen.

Mitt blod är på väg långt bort. Till Lund. Där ska man analysera mig och mitt blod. Som om jag vore ett skojigt experiment. Jag känner mig inte skojig, bara trött efter att ha tagit tandkrämsmedicinen. En lång dag går och lägger sig under täcket tillsammans med min nakna kropp, den som längtar efter min kärleks nakna hud. Bröst och lår och magen, rumpan och läpparna, händerna och den lockande tungan.

Rösten.

Men jag få klara mig utan allt det där.

Så en sista kopp kaffe. Sedan sova. Det är en sådan dag helt enkelt.

Jag är sliten och fet.

Träffar: 0