Min växellåda saknar backläge.

Jag gör saker, säger saker, tänker saker som jag genast ångrar. Men jag lever med det, äger mina fel och brister, försöker ta ansvar. Allt i mitt liv som har gått sönder eller snett har jag själv varit orsaken till. Visst finns det detaljer där livet tagit mig åt oväntade håll, men likt förbannat är det bara jag och ingen annan som valt att ta de vägarna eller att vända om.

Det kan vara krångligt att vara sådan. Alltid vägra backa, för den egenheten hänger ihop med vara medveten om att det aldrig går att skylla på någon när livet skiter sig. Så är det för mig i alla fall. Det jag har sagt menade jag att säga, just då, det jag gjort ville jag göra, i alla fall precis när jag gjorde det.

Så, eftersom det är mina val så kan jag inte släppa dem hur som helst. Aldrig backa, aldrig ge upp, även när jag själv vet att det är idiotiskt att hålla kvar i den verklighet som jag själv skapat. Samtidigt är det bekvämt att äga sitt eget liv. Ingen kan såra mig, inte på riktigt, om någon försöker stänger jag av, släcker ner alla känslor, blir som en kall sten.

Mitt egna ljus.

Sådan har jag alltid varit. Jag lärde mig tidigt i livet vart den där knappen fanns i mig. Min egen kontroll över själen. Det är kanske inte så klokt att göra så, men, det fungerar för mig. Kanske inte för någon runt mig, men det är bara jag som lever med och i mig och det känns som att det vore dumt att släppa det vapen jag har bara för att andra skall vara bekväma.

Allt det där, att jag äger det jag gör, att jag kan stänga av mig själv, att jag vägrar backa, skapar det som egentligen är själva jag. Genom att jag är först att erkänna att jag är ett svin, ett arsle, en elak bitter man, så spelar det ju inte någon roll när andra kallar mig det där, hur skall de såra någon som redan erkänt sina brister, svagheter, fel, svarta sidor? Säger jag själv att jag är ett svin, då blir det ju rätt platt om någon kommer efter och upprepar det jag redan berättat att jag vet att jag är.

Det blir som att berätta för en gråsten att den är just en gråsten.

Så, jag önskar att jag inte gjort saker, sagt saker, stött bort viktiga människor och bett människor dra åt helvete. Jag önskar att jag berättat för dem att jag egentligen känner mig övergiven och bara vill vara nära dem.

Men som sagt, det jag sagt har jag sagt, det jag gjort har jag gjort. Mina val, mina följder. Dessutom, jag vägrar backa, vägrar ge mig, vägrar bli vuxen. Fuck vuxen.


Into the flood again
Same old trip it was back then
So I made a big mistake
Try to see it once my way

Hits: 3

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.