Mitt liv som doft.

Så. Då är det måndag då. Dagen efter söndagen, såsom det plägar vara. Egentligen inget att nämna i det stora hela. Förutom då att bloggen kanske ligger kvar till evinnerliga tider och någon kanske då läser det här. Då kan det vara bra för den personen att veta om att det är måndag just nu, här i min lilla värld.

Av allt det jag skulle göra under helgen blev det bara en tumme. Jag handlade inte ens mat som jag skulle. Däremot så lyckades jag visst köpa öl. Visst är livet märkligt? Så nu står det ett sexpack i mitt kyl och jag ser endast det, bara och endast det, när jag öppnar dörren till kylen för att se om det helt plötsligt har ramlat in lite mat där utan att jag visste om det. Ingen mat, 6 öl.

Att det ska vara så jävla svårt att tänka efter före. Så jag suckar, greppar en cigg och en espresso. Försöker tänka den vettiga tanken jag ständigt letar efter men finner bara det ständigt närvande vita bruset. Det som stör och förstör och förstår. Rök från en cigarett stiger mot taken och doften av det starka kaffet blandar sig med den blå röken till en essens som i stora mått är min egna. Skulle jag vara en parfym skulle jag lukta rök och kaffe och en vag, svag, aning om dygnsgammal öl. Allt innanför rakvatten och hårspray och tvål och tandkräm och den ättika jag ställer i små skålar för att dölja röklukten i lägenheten. Det funkar förresten det där med ättikan.

Men nu består jag ju inte av innehållet i en flaska som ingen skulle köpa. Jag är lite mer av liv och rörelse och tankar och känslor. En man med ett sexpack i kylen, en förvirrad man som tänker en sak och sedan gör totalt tvärtom.

Jag skulle ju kunna välja att inte nämna sexpacket som står i min kyl, men varför börja ljuga igen? Varför bygga upp en massa lögner när jag sånär har raserat de förra, tjocka, kletiga som jag gömt mig under?

Det är bara det att jag mår inget vidare just i dagarna. Det är inget försvar, inte alls, men en förklaring till varför jag köpte öl och inte energidryck. Jag har helt enkelt en lite för hög energinivå i mig, en sådan som paralyserar istället för sätter i rörelse. Jag försöker lugna ner mitt hjärtas slag genom promenader eller skrivande eller pillande med små pyttiga saker eller läsa eller titta på film eller klappa hunden eller VAD FAN SOM HELST.

Det funkar inte.

Det var väl så jag tänkte när jag lade det där 6-packet i kundkorgen. Att inget fungerar och att öl alltid har fungerat. Varför söka en ny lösning när man redan har en gammal som fungerar? Så jävla dumt tänkt. Eller icketänkt snarare. Att handla på impuls. Jag borde fan ha hemkörning av mat i tre år och vara portad för alla ICA-handlare i landet under tiden.

Men nu ska jag försöka tänka efter före. Jag ska ägna mig åt promenader eller skrivande eller pillande med små pyttiga saker eller läsa eller titta på film eller klappa hunden eller VAD FAN SOM HELST.

Hela jag är assymetrisk och sned och grå.

 

Hits: 0

4 tankar på “Mitt liv som doft.”

  1. Precis. jag tänker på samma sätt. Återfall får jag nog räkna med resten av livet. Bara de inte blir till en ohållbar soppa är jag nöjd. :-)

  2. Smart att ställa dem i skogen :) Synd dock att det körde ihop sig ändå… men upp på hästen igen bara, bakslag har väl alla någon gång huvudsaken är att man inte fastnar där nere.

  3. Just de där ölen klarade jag mig från. De ställde jag i skogen, så att någon glad kunde hitta dem. Men sen körde det ihop sig :-( Men nu är jag som folk igen :-) Jo, hemkörning av mat vore bra :-)

  4. Eftersom jag läser det här nu, alldeles för sent, så är det ju knappast någon mening att jag skriker SLÄNG DEN, HÄLL UT DEN I VASKEN! Det kanske inte hade varit någon mening ändå, du gör ju som du vill, eller som du inte vill men som din hjärna försöker lura dig till att du vill. Nu vet jag inte hur det slutade heller, eftersom jag inte ännu läst de senare inläggen. Jag vill hur som helst säga det att det där med hemkörning av mat och att vara portad från ica, det skulle inte vara alltför dumt för min del heller. Eller ja, allra helst portad från alla affärer över huvud taget som säljer ätbara ting. Allra allra helst skulle jag nog vilja inte behöva ha mat hemma över huvud taget, utan bara kunna gå till en matsal som har en färdig portion till mig fem gånger om dagen. Det vore väl nåt.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.