Monokrom morgon, sepiafärgade tankar.

Great Depression Food Line
Image by Kevin Burkett via Flickr

Tankar på att vakna. Gröt och kaffe och tre cigg på raken. Blyertsgrå himmel. Ljuden av en gryende dag. Grannen duschar och det piper i rören som förbinder våra lägenheter.

Natten var svart. Som ett stort hål i livet. Timmar som jag aldrig kan få tillbaka. Inte ens några drömmar. Bara ett utslocknande och ett uppvaknande. Som narkos. På morgontv pratar de om SAAB och I don’t give a shit. Synd liksom.

Den här dagen kommer inte gå i rons tecken. Jag känner hur det sprätter i kroppen. Energi som kan vändas mot mig på en sekund. Kroppens otålighet kan förvandlas till själens frossa och som alltid så känns det som att gå på glastunn is. När som helst kan jag ramla genom, även nu när vattnet inte är så djupt längre.

Rädslan styr mig.

Fast det behöver inte vara så. Tror jag. Det sägs så. Fast jag tvivlar lite. Har väl ångesten en gång visat sitt fula ansikte så får man nog gå resten av livet och se sig över axeln.

Jag får väl skaffa en backspegel.

Jag har redan bestämt att jag ska använda min maniska sida idag. Eller så är det manin som bestämt att jag ska bestämma att det är så. Jag vet aldrig riktigt hur det ska vara med det där. Orsak-verkan eller tvärt om. Det är ett mysterium för mig och det är väl så jag lever mitt liv. Med en stor färgburk inuti mig, med färger jag inte har en aning om hur de ser ut.

Jag är färgblind.

Det blir en cigarett till, en mugg kaffe. Nya tankar.

httpv://youtu.be/ZeF3zd–zfA

The Egyptians built their pyramids
The Romans did what they did
Now everything’s come down to this
It’s just you and I, our kid!!!

We could send a million to the moon
But why can’t I get on with you?
Cellophane around my mouth
Stops the anger sipping out

Our deaf and dumb dinners
Gravy in the mud
No singles, just fillers
Sometimes I wish I could
But I can’t behave

I know it’s not the heathen in me
It’s just that I’ve been bleeding lately,
Internally
Don’t turn to me,
Bite your tongue, the torrid weapon
You could learn a useful lesson

What’s so great about the Great Depression?
Is it a blast for you?
’Cos it’s blasphemy

Words cut like a knife through Vaseline
You can’t really mean what you mean
When you say what you say
Tourette’s make them come out that way,
Wish I was here well I wish you weren’t
Your gift of anger’s better burnt
If nothing’s said then nothing’s learnt
I thought I wasn’t but I’m really hurting

Our deaf and dumb dinners,
There’s gravy in the mud
And I can’t behave
No, it’s not the heathen in me
It’s just that I’ve been bleeding lately,
Internally
Don’t turn to me
And I’ll bite my tongue, the torrid weapon
I could learn a useful lesson
What’s so great about the Great Depression
Was it a blast for you,
Blasphemy

A great adventure Christmas in the snow
Senile Dementia maybe, what a way to go

I can’t behave
I know it’s not the heathen in me
It’s just that I’ve been bleeding lately,
Internally
So turn to me
Bite your tongue, your torrid weapon
We could learn a useful lesson
In a greatness great depression
It’s not a blast for me,
It’s blasphemy

 

Enhanced by Zemanta

3 tankar på “Monokrom morgon, sepiafärgade tankar.”

  1. Mani… Kan vara gött… men ack så farligt på samma gång.

    Tänker på dig. På er. Förstår att ni har det tufft just nu, ekonomiskt och allt. Och rädsla – ja, vad är man rädd för? Jag är också konstant rädd… för vad? Vet inte. Det är dags att rannsaka mig själv, tror jag.

    Kram <3

    • Mani är underbart. Man är osårbar och allt är möjligt. Inga hinder finns men man brukar ju ramla ner och slå sig rätt hårt när man väl snubblar.

      Vi tackar båda två, ärligt och djupt. Det är väl så att allt blir lättare när man är två, men oändligt skörare. Man oroar sig för den man älskar. Att den ska fara illa på grund av ens egna problem.

      Rädsla är nog en universell känsla, men vi är ju några som känner den djupare och starkare. Du vet ju precis hur det där fungerar och vi får innerligt hoppas att vi alla kan känna någon sorts trygghet till slut.

      Kramar <3

  2. Uppe med tuppen… Vad gäller Saab, hur många gånger har de gått i konkurs? Tappat räkningen…

    Men sen då, rädslan du skriver om – rädslan för vad?

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: