Motorn i bröstet spinner vidare.

Jag är en svår människa att leva med. Leva bredvid.

Vacklar och staplar mig framåt. Vrider mig som en mask på en krok, ständigt i rädsla för att en fisk ska nappa. Jag letar ständigt efter meningen med livet men kommer sällan fram till något. Rädd intill döden för döden.

Lynnig, grubblande. Eller skvatt galet uppåt, snattrar och pratar ut i tomma luften.

Alltid på väg men alltid på samma plats. Från samma sammanhang och samma grund. Inget ändrar sig egentligen. Inte på riktigt. Bara elden och den lilla motorn i bröstet. Snurr snurr.

header

Det är bara jag som hör den snurra. För andra, för dig, är det enda tecknet av den min irritation och min svarta själ. Just nu är den becksvart.

Det kommer bli bättre, jag vet. Men just nu så vill jag helst ligga i det allra svartaste av rum och gråta bittert. För mycket händer, jag hänger inte med. Det är en ständig jakt på att hinna undan alla pilar som jagar en. Ett byte, jag är ett byte. Svag i både kött och ande.

Jävla skitdag helt enkelt. Tänk att jag skulle göra det så svårt att komma till det. En skitdag och det räcker att säga det.

 

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.