Murar som rasar, förtroenden att vinna. Kärlek att behålla.

2011-11-12

15:49:07


Idag ligger den precis under ytan.

Gråten, ångesten. Hunger. Jag är så jävla hungrig, men jag vägrar äta. Tänker inte äta. Ska leva på bara kaffe, cigaretter och saliv. Kanske. Det är dags nu, att växa upp. Ta det där jävla ansvaret jag så många år vägrat ta. För mig själv, för henne. Det är så det ska vara nu.

Altruism.

Hon är efter mig. 9 år jag redan vandrat. Millioner beslut jag redan tagit. Hon behöver mig nu. Jag behöver vara behövd av henne. För att behålla, greppa. Få stanna kvar i vår värld. Som vanligt handlar allt om mig. Här är det så. Det ska vara så. Bloggen skrivs av mig, för mig, om mig. Så är det och så skall det vara. Andra får skriva om mode eller andras liv. Jag skriver om mitt.

Hennes skörhet skrämmer mig lite. Men jag är redo att vara här nu. Kanske kommer jag vackla, så klart jag kommer göra det. Men mina fundament är färdiggjutna. Bultarna redo att dras åt. Statyn redo att resas.Hennes egna staty. Den som ska hindra hennes steg när fötterna skyndar fortare än hon hinner bestämma riktning. På det där sättet jag vinglade omkring.

, Murar som rasar, förtroenden att vinna. Kärlek att behålla., WoBWorld
Image via Wikipedia

Det gör mig vettskrämd. Hon säger att hon inte skulle kunna titta mig i ögonen om hon faller. Men jag vill skrika åt henne att det är ok att falla när man inte har vingar. Det är ok och hon ska inte känna skuld inför en som varit en loser. Jag vill stötta henne, jag är återigen redo att göra det.

Bara hon låter mig.

Så många gånger har jag älskat. Men det har i mig bara handlat om mig och mina behov av någon som tar hand och finns där när jag skakat av rädsla om natten, rädsla för att svälja tungan, rädsla för att dö, rädsla för att vara nykter. En kvinna fick ligga en halv natt och hålla i min tunga. Hon försökte men kunde inte ge mig det jag krävde. 

Min älskade vän, hon jag älskar mer än jag trodde vara möjligt, sitter på golvet vid sin stora resväska. Flyttar in på riktigt. Vill leva med mig, för mig är det otroligt märkligt. Jag vill vara bra för henne. Så märkligt. How perculior. 

Så jag gråter över det jag nästan förlorat. Är evigt tacksam över de vänner och de fiender jag fått bland mina före detta kärlekar. De har alla gett mig något och jag vet inte vad som gör att en del valt att vara mina vänner trots allt.

Mina vänner, de jag misshandlat genom att vara bara i mig själv. Fast det är ju det vi alla är. Ensamma till syvende och sist. Ingen kan lindra det som ligger längst inne i våra hjärtan. Men jag ska försöka vara så djupt inne i hennes själ hon släpper in mig.

Det är min tur att ge tillbaka alla de gåvor jag fått.

Kärlek.
, Murar som rasar, förtroenden att vinna. Kärlek att behålla., WoBWorld

Hits: 0

1 tanke på “Murar som rasar, förtroenden att vinna. Kärlek att behålla.”

  1. Dina ord, återigen får du allt att låta så fint.
    Jag försöker att inte falla djupare, men om jag gör det så ska jag titta dig djupt i ögonen och be om hjälp med att lägga om mina sår, sår som jag saknar att få nya. Sjukt.
    Men. Du erkänner dina fall, erkänner när du druckit..

    Jag ska erkänna mina fall. Jag är tacksam att jag får älska dig. Att Du älskar mig tillbaka

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: