Tiden när allt står stilla och tystnad blir ljud.



Det fanns en tid för blodigt allvar
Det är dags nu, vi ska sluta leka
Vi kommer aldrig vara säkra på vår sak
Vi kommer alltid tveka
Du kommer alltid ha en plats
I mina drömmar, mina minnen som den rätta
Men i bruset är det svårt att höra ljudet av ett annat hjärta

Om du visste vad du ville skulle du få det du ville ha
Om du visste var du skulle skulle du komma dit en dag
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville

Vi kommer aldrig hitta vägen om vi inte tillåts misstag när vi letar
Det finns frågor ingen ställer, som har svar som ingen av oss vill veta
Jag kunde se i dina ögon att jag inte var ett svar på dina frågor
Men jag har alltid haft så lätt att bara surfa, glida, stjäla andras vågor

Om du visste vad du ville skulle du få det du ville ha
Om du visste var du skulle skulle du komma dit en dag

Allt jag vill göra är att låsa upp din dörr
Söka skydd i ditt mörker och spela dig som en sång på repeat
Det vi har är oändligt mycket större än vanlig jävla kärlek
Åh spela mig som en sång på repeat

Bortom snön som täcker landet
I skydd av mörkret över staden
Ligger våren tyst och väntar
Som en laserman på taken
På en tyrannisk barndomssommar
Som regerat våra minnen
Från en tid svältfödd på bilder
Låt nu revolutionen komma (komma, komma)

Om du visste vad du ville skulle du få det du ville ha
Om du visste var du skulle skulle du komma dit en dag

Allt jag vill göra är att låsa upp din dörr
Söka skydd i ditt mörker och spela dig som en sång på repeat
Det vi har är oändligt mycket större än vanlig jävla kärlek
Åh spela mig som en sång på repeat

Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville
Om du visste vad du ville

Läs mer: http://kent.nu/latar/om-du-visste-vad-du-ville/#ixzz4Kl3j7OSx


dsc_0055

“Autumn is a second spring when every leaf is a flower.” ― Albert Camus

En glimt av sagan om mitt liv.

De vita tangenterna på pianot var alltid lite svala. Inte kalla, absolut inte, men svala på det där sättet som kvinnor framstod i en del filmer från Hollywood förr i tiden. Kvinnor som bar en brinnande passion inom sig men var svala som vatten från ett vattenfall. Det där svala kan göra en människa, och en tangent med, väldigt spännande.

Men de svarta tangenterna. De var varmare. När fingrarna lades på de svarta så var det en varm, dov njutning i handen. De är så få, de måste jobba hårdare för att få uppmärksamhet. De fjäskar. Ger ifrån sig skalor som inte riktigt passar in i den musik som spelas i västvärlden. De känns asiatiska. Graciösa, varma, lockande, spännande.

livet 068

Att lära sig spela piano kan vara en mardröm. Det är två dagar kvar till nästa lektion och man har inte lagt ner tre sekunder på att ens plinka på pianot, fast det står längs med ena väggen i pojkrummet. Ett nytt, fint, trädoftande piano som föräldrarna köpt till pojken som var övertygad att han skulle kunna lära sig det där fort.

Han kan fortfarande inte spela piano och det värsta är, att under tre års lektioner lärde han sig inte ett skvatt om noter. Det var en rätt korkad pojke vi pratar om. En som levde i drömmarna och inte i den verkliga världen. De flöt ihop, fantasier och sagorna i kroppen kom ut som lögner, han var en lögnare av rang. Mytoman rent av.

Inte för att göra sig själv mer spännande, men för att berätta om vad som hänt, och bland det så var det ju alla verkliga drömmar. Åka helikopter till Hawaii, spela in film, spela in musik.

Det bubblade omkring i pojken, en massa ord. En så fasligt massa ord. Han kunde inte vara tyst, det har han inte lärt sig med åldern heller. Men han har färre drömmar och har ändå lovat sluta ljuga.

Men, just nu känner han tangenterna under fingrarna. De varma lockande svarta och de svala spännande vita.

En skön känsla, som en tröst. Även om känslan kommer sig från en dagdröm.

Det är ingen lögn.

Utan musikens helande kraft hade jag lagt mig ner och dött redan för 30 år sedan.

För er som delar upplevelsen av att leva i panikens grepp varje sekund, jag böjer mitt huvud för er styrka och mod.

För er som aldrig varit i panikens land, som möjligen har mått dåligt och blivit rädda för livet. Det är inte samma sak. Jag lovar. Jag har 20 års personlig erfarenhet av att leva ett liv där världen krymper tills man knappt vågar gå ur sin säng som är den enda trygga punkten i livet.

Men jag kom slutligen loss. Det finns hopp för oss alla. Tappa aldrig det.

En låt för oss som redan är invigda, en låt vi förstår och som gör att vi kanske kan känna oss mindre ensamma.

Det är även en låt för dem som inte riktigt förstår men vill veta. Det här är en av många bra förklaringar. För mig är den av de en av de där låtarna man har undangömd i själen för att ta fram för att bara titta in i mig själv, känna mig hemma i varje ord i texten, varje not i låten. En låt som för mig stämmer till 100% vissa dagar.

Andra dagar behövs den inte alls. Då är det andra låtar som regerar över mina känslor.

Musik är min religion, min tröst och min styrka hämtar jag genom den.  Musik är inget man bara har som förströelse. Musik är helig.



Det känns ändå lite som att det behövs med. Men texten är nödvändig. Men även framträdandet, så jag skickar med det med. Bara för att reta er när er dator blir sega på grund av några videos som du skiter fullständigt i.

Men för mig är de viktiga.


 

 

I have been guilty Of kicking myself in the teeth

Jag försöker verkligen. Kämpar, för hela mitt liv. Låtsas att allt är bra, bättre. Eller, jo men det är bättre. Faktiskt. Sakta men säkert. Tror jag. Men varje gång jag testar mina gränser, fysiskt och psykiskt, ramlar jag ner en bit igen. Tårar i själen, ledset hjärta. Sorg. Bury me softly in this womb I …

Fortsätt läsaI have been guilty Of kicking myself in the teeth