Nä, nu orkar jag inte vara förbannad längre på ett tag.

Nä, dags att tänka lite positivt igen.

Jag känner igen mitt gamla humör. Förr i tiden, innan jag fick rätt medicin mot min bipoläritet, kunde jag bli så förbannad att jag kokade sönder. Jag kunde rasa mot allt som jag tyckte gick mig emot, en läkare, han som diagnostiserade mig som bipolär, frågade om jag är en sådan som slänger ut tvn genom fönstret om fjärrkontrollen krånglar och jo, det var ju så det var. Jag var ständigt irriterad, bar på någon sorts inre aggression som bara väntade på att få utlopp, jag letade saker att bli förbannad på.

Nu är jag mycket lugnare. Det är sällan jag brusar upp på allvar. Istället drar jag mig undan tills den värsta ilskan är över. Möjligen att jag slämmer igen en dörr, men jag har lärt mig att vänta ut ilskan. Då slipper jag göra bort mig mer än nödvändigt.

arg_112363118

Men när man som nu blir orättvist anklagad blir jag tvärförbannad. Jag kommer då rakt inte vara hemma när vaktisen kommer hit för att titta på tvättmaskinen. Då tar jag hunden och går ut så får han ta sig in med nyckel. Är jag hemma då så kommer jag bara brusa upp känner jag redan på mig.

Man får välja sina strider och välja sina vapen. Nu har vi hyresgästföreningen som vapen, de får gå in och medla, för ska jag ta tag i det hela mer än vi redan gjort kommer jag riva upp himmel och helvete och det vill jag inte.

Men nog faen har man rätt att bli förbannad när man anses vara skyldig till att haft sönder en tvättmaskin som man hyr för 250 spänn i månaden?

Eller har jag helt fel?

Men nu ska jag släppa det hela, Vi ska ta bussen in till stan för att hämta mediciner på apoteket och handla lite mat. Fiskgratäng med palsternacka istället för potatis skall det bli. Laga mat är ofta kul och är man förbannad är det bra att vända på det hela genom att göra kul saker.

Så jag ska laga mat. Därmed basta.

Träffar: 0