Når alkoholen och demonerna mig långt in i skogen?

Jag skulle göra vad som helst om jag bara hade ett bra svar på hur jag ska göra när ångesten sitter i bröstet en hel dag. Böljar fram och tillbaka som en drucken kaptens båt. Upp till toppar som får andetagen att inte räcka till hur jag än försöker andas, ner till en jämn brummande ton inuti mig. Skumma mörka tankar dyker upp, som svarta skuggor. Inga hela kroppar, bara skuggor.

Jag vet ju att det är så här livet kommer se ut nu ett tag. Nervositeten över hur det ska gå att leva efter november drar samman alla muskler i nacken, käkarna, tunga, halsen, huvudet, axlarna. En dundrande huvudvärk, ont i halsen som om jag hade virus i kroppen. Men det är bara spänningarna som blir när jag försöker svälja min egen saliv utan att samtidigt svälja … ni vet, tungan.

Men det går. Jag spelar med. Ingen kan se det. Om jag ställer mig framför spegeln ser jag bara en lugn man som tittar tillbaka, lite nyfiket. Allt det som händer inuti mig lämnar inga spår. Jag har lärt mig det där tricket den hårda och långa vägen.

Jag slappnar bara av under de där stunderna när jag och hunden går i skogen. Då når mig (nästan) inga mörka skuggor. Men ska jag flytta ut i skogen för att kunna leva ett vettigt liv? Kanske? Det låter faktiskt inte som en helt dum idé!


Under tiden. Tredje dagen är över. 2012-08-27, 20:17:15 Ingen alkohol, ingen tröst.


 

Hits: 0

2 tankar på “Når alkoholen och demonerna mig långt in i skogen?”

  1. Det är nog sant. Du ser i alla fall en hel dag. Det där kräver ju en hel del känslighet som jag vet att du har. Men precis som du säger, vi tar världen med storm!

  2. Jag ser och känner. Mer än du tror, men du kommer att fixa det här. Jag tror på dig men som sagt, det kommer krävas massor av dig
    Men vi tar världen med storm <3

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.