När allt är orättvist.

Allt som är utanför mig pulserar och sorg och hat, våld och misär. Inuti mig, långt inne i hjärtats hålrum, pulserar bara rött blod. Där finns ingen plats för kylan som bor runt oss alla. Döden når inte dit in, inte än.

Jag klarar inte att läsa mer, ändå läser jag vartenda bokstav. Allt om döda ungdomar, om en man som är totalt skvatt galen och som tagit sig mer makt än alla goda krafter i världen. En man som tror att kriget onda män pratar om är på riktigt. En man som gör det på riktigt. De andra mörkens män har tagit fel och trodde han var fienden när han visade sig vara deras vän. Nu förskjuter de honom men kan inte släppa taget i tanken på att hans krig är rätt, bara fel utfört.

Men inne i mig finns inget av det där. Kalla mig välsignat undantagen. Det är en klåda som jag inte kan sluta riva upp. Fingrarna pillar och kliar och i varje nervända i kroppen kommer budskapet, klia mer, klia mer.

Hon finns där. Utanför så långt bort. I en annan stad, i en annan del av livet. Ord som når oss, växelverkande. Kanske är jag lite rädd. Troligen är det så. Att jag är livrädd för att än en gång ställa mitt hjärta vidöppet. Men just för att jag känner så är jag tvungen att öppna alla dörrar. Slå upp dem. Slå ut dem.

Så jag ställer upp min balkongdörr för regnet och mitt inre för goda ljud, smsade bokstäver och en röst som skrattar långt inifrån hennes gråt. Det är så verkligt att jag nästan kan känna smaken av hennes tårar även när jag hör hennes röst tala med glättig stämma.

Livet är så gott. Det känns så orättvist. Men det är gott för mig just nu.

Som en glöd i natten.

1 tanke på “När allt är orättvist.”

  1. Ondskan är överjävlig! Jag väljer att inte läsa. Jag orkar inte.

    Vad gäller det andra du skriver om – om rädslan att öppna hjärtat!

    Jag känner så väl igen det du skriver.

    Det finns en man i en stad lite för långt borta. kan hända att det är Du! ;-)

    Han skrämmer mig! Eller inte han som så, snarare alla känslor som är så intensiva.

    Men! Vi är medvetna om det! -och kanske blir allt lättare när medvetenheten finns där!

    Jag har öppnat mitt hjärta och tänker inte stänga det förrän du gått in helt!

    Jag vill ha dig där! Inte hasta fram. Vill inte tappa bort dig på vägen!

    Du ÄR för fin för att slarva bort! <3

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: