När Dean sjunger

Dean Martin

Vi har det bra. Vi är i samma värld. En såpbubbla som åker fritt på himlen, en som inte kan spricka. Dean Martin sjunger för oss. Smeksamt och lugnt och vackert. En röst som sjunger så lätt att man undrar om den är på riktigt.

Maten är redo för henne när hon kommer in med hunden. Den helande Maria är ledsen. Hon vill inte åka i morgon. Jag vill hålla kvar henne på stationen, desperat i handen. Men så kan man inte göra. Det går inte att fängsla den man älskar. Då försvinner de.

Så jag stannar här när tåget gått. Dammar och städar och lagar mat och går ut med hunden och skriver och läser. Som alltid. Precis som det alltid varit. Förutom den där nya lampan i fönstret. Den som är vår. Den får lysa upp i mörkret.

Hösten är här med alla sina färger. Det där klara höga luften är här. Det regnar och solen kan aldrig värma på riktigt när den visar sig. Våta gator och smattrande regn kommer oss till mötes.

Men livet, världen, är som gjord för långa promenader med hunden.

Jag får fördriva tiden så länge på det sättet.

Enhanced by Zemanta

2 tankar på “När Dean sjunger”

  1. Snart kommer tåget in igen. Jag i min kavaj och överrock och Dipp med sina volter.

    Tålamod. Det är bara tid.

  2. Snälla, håll i mig!
    Håll mig hårt – ty jag vill stanna här för evigt.
    Du, jag och våra djur i vår egen bubbla!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.