När jag vågar se mig själv i spegeln ser jag någon annan.

Det finns Vissa Saker som jag måste acceptera. Ja, jag är alkoholist. Ja jag är bipolär. Ja jag har troligen ADHD. Ja jag har missbrukat människor. Ja jag lider av Högmod. Ja, jag är impulsiv och slarvig med pengar. Ja jag är pedant. Ja jag har vissa tvångstankar. Ja, jag är en missbruksmänniska.

Ja, jag har sväljfobi och kommer kanske aldrig kunna njuta av mat utan att tro att jag ska sätta i halsen eller svälja tungan. Mat är för mig bara en nödvändighet. Om jag ska njuta så tuggar jag så jag känner smaken, sedan spottar jag ut. Bara när jag var full kunde jag våga känna smaken av maten. Jag äter allt med socker för att hålla sockerdarrningarna borta. Glass, choklad, rent socker. Sväljer och hoppas att det räcker.

Allt det där, plus en massa andra saker är sådant jag får ta till mig. Annars kan jag inte ändra på något i mitt liv, göra mitt liv meningsfullt. Det är en lång väg, mycket längre än många kan tro, jag är ute på. Själv ser jag ingen ände på den och kanske finns det ingen. Men jag måste våga gå, steg för steg. Även om fötterna går sönder av alla blåsor.

Jag har redan kommit en bit på vägen, det har jag och det är jag mallig för. Men jag är på intet sätt färdig, formad som jag själv vill ha mig. Jag vet inte ens vad jag vill bli. Jag beundrar de som kan sätta upp mål, som vet vad de vill ha utav livet. Jag har ingen som helst aning. Jag bara vet att jag måste gå.

Märker ni hur många gånger jag skriver ordet “jag”? Det blir många, många jag, men jag upprepar, det här är min värld. Här talar jag och passar det inte så dra. Hårt men sant.

Vad nu detta hade med saken att göra? Mina tankar är som vanligt ett steg före mig.

Så jag röker lite och dricker lite kaffe. Jag har inte tid med detta nu.

Hits: 0

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.