När målet är passerat utan att man märker det.

Jag är så jäkla korkad.

Jag sitter och sliter och skriver på den där boken jag gett mig faen på att skriva. Jag försöker ha lite disciplin, skriver minst en sida om dagen, oavsett om jag har något speciellt att skriva. Det som är dåligt får jag plocka bort när jag väl skrivit klart och börjar om med att göra alla rättningar.

Så, jag sitter där och tvivlar på min egen förmåga att slutföra projektet. Plötsligt slår det mig … jag har ju redan skrivit en. Min ”poesi” eller prosa eller vad man ska kalla det.

Bokduvor

123 stycken texter, 161 sidor, 20195 ord. Det är redan klart. Bara att börja skicka in till förlag. Inte för att jag tror det kommer bli utgivet, men jag har försökt liksom. Jag får börja ta reda på vart jag ska skicka det hela, adresser och förlag och världen utanför lägenheten.

Hur kunde jag missa det här? Jag visste ju att jag läst igenom det ett antal gånger, ställt in marginaler och ordnat och fixat för att det hela ska bli som jag vill ha det.

Så, jag skriver på en bok, har en annan liggande och har slutfört en. Inte så illa om man betänker på vem jag är.

 

2 tankar på “När målet är passerat utan att man märker det.”

  1. Hahah, faen vad förvånad jag blev när jag kom på det själv. Det var nästan läge att slå huvudet på tangentbordet, att jag missat det liksom :-)

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.