När man kommit halvägs.
Något som retar mig enormt är alkisar som klarat att sluta. De är som nyreligiösa och dömer folk åt höger och vänster som inte kommit fram till nykterhet.
Själv är jag på god väg, men är inte framme än. Men jag hoppas att jag inte sparkar på de som inte lyckas än med allt det där. Alla kan falla. Precis alla. Det är något jag förstått. Jag beundrar de som klarat att komma ur den dödsfällan men skulle aldrig se ner på de som inte kan sluta. En del har ju fan inget att sluta för. Hemlösa och eländiga och sjuka och ensamma och med döden ständigt närvarande.
Det gäller alla missbruk, mat, droger, depressioner eller motionrsane eller kaffe, eller köpmsani. Vi kan alla åka på det där och att föraktas dessa mäniskor.
Tänk efter innan ni säger något elakt eller ser ner på människor.
