När man värmer själen

Det är lugnt i mig nu. Att skriva och städa och åka till stan och vara ute med hunden har lugnat mig. Plus det där underbara telefonsamtalet med en nästan sovande Cecilija. Som svala kompresser på en feberhet panna. Så jag kommer sova gott i natt. Visserligen kommer hennes kvarglömda byxor ligga bredvid min kudde, men det är ok, det är så det får vara, jag ska inte skämmas för att jag älskar och längtar och blir liten och ensam utan henne. Det är så det måste vara.

Livet är underbart. Märkligt nog är det precis så här jag vill ha det.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.