När morgonen glittrar.

Mina ögonlock är tunga. Hon säger att jag sovit oroligt på morgonen. Själv vet jag inte, för jag har sovit som om döden gav mig en föraning om den eviga vilan. Jag är trött. Men jag vägrar sova mer än nödvändigt. Snart åker hon hem igen och jag avskyr att ens tänka på hur det kommer kännas.

Hon går ut med jycken på morgonen, kokar kaffe för mig och henne att dricka vid köksbordet. Vi rökar och pratar. Igår kväll var vi båda två så trötta att vi nästan satt och sov på varsin stol i köket. Ändå ville ingen av oss sova. Vi pratade som om vi var en person. Utforskade varandra. Pratade hur det kommer sig att vi är som vi är.

Solen skiner genom de fönster hon putsat, då när hon mer eller mindre hängde utanför köksfönstret, det jag inte våga putsa för att jag bor på tredje våning och fönstren går utåt. De ha aldrig putsas på utsidan. Inte så länge jag bott här.

Himlen är blå, solen är gul. Jag själv känner mig som en odödlig gud. Det kan vara mani framkallad av kärleken. Men då är det en mani jag vill leva i.

Vi ska vara tillsammans. Det bara är så.

Hits: 0

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

  1. Så fint du skriver! Jag trivs så bra med livet här!

    Tänk sen, när jag är tillbaka i skogen utanför Södertälje – ingen att Prata med, ingen att krama, ingen hund att gå ut med.

    Jag måste komma tillbaka snart