När julen närmar sig

Idag är det en månad till julafton. En månad. Knepigt. Tiden går så fort. Jag hänger inte med. Det var ju inte länge sedan jag och Polare C satt i stugan och firade dagen efter midsommar. Vart tog alla dagar däremellan vägen? Jag har inget speciellt minne av dem, de bara gick. En del bra och glada, en del ledsna, nedslagna och eländiga. En salig blandning, så som livet är. Man pendlar mellan hopp och förtvivlan mest hela tiden.

Troligen ligger det lite i min natur att pendla mellan ytterlighetena. Stabil är inte det första ordet som förknippas med mig, ialla fall gör inte jag det. Jag är lynnig och vansinningt lättirriterad. Lika hög på livet som jag kan bli lika låg kan jag vara.

Men, i vilket fall som helst så var det ju där med att julen närmar sig. Det mina vänner är något gott.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.