Nästan som att veta bättre.

2011-09-21

14:29:11

 


 

I Aftonbladet kan jag läsa om att det är mitt fel om jag inte mår bra. Människor av alla de slag skriver tvärsäkert om att man ska “tänka bort” det smutsiga och grå och svarta i själen. De har minsann själva varit ledsna men då tog de en promenad så gick det bort. Så urbota dumt tänker jag och klickar bort deras hånfulla, arroganta, fula kommentarer. Det är alltid ok att sparka på oss psykiskt sjuka. Vi som borde skärpa oss, klippa och och skaffa ett jobb. Man använder som så ofta den egna personen som allenarådande mall.  Man slår sig för bröstet och ser ner på våra enkla personer från sin egenbyggda piedestal. Utan att ens försöka tänka ett varv till, att vi alla har olika förutsättningar. Alla kan inte bli Nobelpristagare, även om många anser sig ha fått det, i alla fall vara värda att få det.

Så jag klickar bort. Orkar inte diskutera litteratur med analfabeter. De får skråla och hållas på medan jag gör det jag gör. Vi är på var sin sida bordet.

Igår jagade jag pengar och mat och cigg. Det blir så när man ligger på botten och tittar upp. Allt blir en jakt på en smula sinnesfrid. Pengar är inget jag behöver. Men mat och frid. En kopp kaffe och en cigarett. Så jag jagade i höstmörkret och satte mig på bussen hem igen, glad, stolt och förnöjd för att jag hade med mig smör, mjölk, kaffe och två paket cigg till oss.

 


 

 

Givetvis hade jag glömt påsen i stan. Jag gör sådant. Mitt minne läcker som ett såll och jag kommer inte ens ihåg att ta med mig det jag måste ta med mig. Nesa och svarta tankar på den egna odugligheten. Känslor av att vara totalt värdelös för alla, även för dem jag älskar. 


 

 

Jag bröt ihop och kom igen. Det är så jag har möjlighet att göra nu för tiden. Nu när den kemiska balansen i hjärnan är mer i rätt nivå. Nu när inte alla tankar pockar på så att det skapar en kakafoni i skallen. En symfoni av gnisslande violiner och dunkande trummor.

Idag är jag trött, så in i döden trött. Kärleken, Den helande Maria, är inne i stan för att hämta den påse med mat jag glömt inne på Pressbyrån. Den påse jag kom på att jag glömt just där, då när jag var någon annanstans i tankarna än där jag var. Jag kom ju på att det var där jag ställt ner påsen.

Så hon åkte in istället för mig själv, jag som inte klarar av sådan stress flera dagar i rad utan att bli så trött att jag vill sova, sova, sova.

Vi delar upp stressen på oss båda två. Försöker stödja varandra, när en faller står den andra tills vågskålarna ändrat läge.

Nu ska jag dricka lite kaffe, gå ut med hunden. Sen är nog min dag snart slut.

Att Få Sova!

 

Enhanced by Zemanta
Annonser

Bror. J. Carlzon

Märklig, egensinnig, envis, argsint, passionerad, lat, försjunken, skrivkunnig, ordälskare, musikälskare, kärleksälskare. Bland annat. Skriver om kärlek, bipoläritet, politik, religion, katter och hundar.

Du gillar kanske också...

2 svar

  1. Maria skriver:

    Och om bådas bägare rinner över i samma stund.
    Vem finns då?

    • jonascarlzon skriver:

      Då går vi åt var sitt håll för en liten stund tills vi är kramredo igen :-)

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: