Ok. Vi tar det från början av mitten.

Jag är medveten om att jag inte har en chans att samla vuxenpoäng längre. Det finns inga att samla, jag har fått de jag kunde skrapa ihop.

Det har växt inuti mig. Den allra djupaste depression som jag sett och känt.

Allt är meningslöst, allt jag är går helt plötsligt sönder. Ryggen, magen, blåsan, huvudet, nacken. Det är ingen idé att räkna upp allt. Jag har alltid trott att jag är gjord av stål.

Jag hade fel.

Tankarna finns, ingen idé att hymla. Vågar snart inte öppna medicinskåpet. Litar inte på mig själv. Det vore så enkelt.

Straffar ut mig själv.

Fet, ful, elak, tandlös, tanklös, illaluktande. Men varför duscha. Skit samma. Världen struntar ändå i allt det där. Livet är ett märkligt ställe.

Har kämpat så mot den här depressionen men inga av de verktyg funkar längre.

Djupt nere i ett hål. Djupt, djupt ner.

Paranoid hela tiden. Rädd för allt och tror allt. Hör allt, känner allas fördömande. I djupet är man alltid ensam.

Får mer och mer andnöd. Vaknar och får inte luft. Det är ciggen som tackar kan jag tro. Det där skrämmer mig. Så jag tröstar mig med att röka ännu ett paket så fort jag kan.  Så jävla dum, min napp hämnas.

Konstigt nog vill jag inte dricka bort de svarta tankarna. Inte för att jag vet hur, men det lockar bara inte.

Skit samma, ”mitten av livet” skapar inget annat än väntan på att något mer ska gå sönder. Det är väl de slarviga åren som kommer ikapp, allt på en gång.

Det här blir bara värre och värre. (Eller heter det sämre och sämre? Strunt samma, mitt språk är väl som det är kan jag tro.)

Stänger in mig i all paranoia. Dörren får gömma mig. Orkar inte med människor. Misantropen växer. Kanske borde jag gömma mig under sängen i det stängda sovrummet? Kanske, funderar ärligt talat på det. Så sjukt.

Vart ska depressionen ta vägen? Inte fan vet jag.  Jag har totalt tappat greppet.  Ingen kontroll längre. Det här går inte att styra.

Försöker klamra mig fast här i bloggen. Ibland talar den med mig. Ger mig svar, lindrar skriet på hjälp, bara jag fått hälla ut alla känslor och tankar genom bokstäver och ord som jag sprider ut som gödsel.

Bara så du vet, du som läser just nu, så är du en del av det som håller mig på rätt sida av den kritade linjen som ligger som gräns mellan total galenskap och förnuft.

Tack.

image

Http://Wobworld.se
Det enda du behöver på nätet.

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.