Priset jag vann var att betala

Nä nu får det sluta regna, pengarna får ramla ner, orden ta slut, tankarna bli rena och sköra. Livet får ta fart och själv borde jag verkligen duscha. Så man sitter där, glor på taket och funderar på varför väggarna kryper närmare. Där man sitter kunde man gått, om inte soffan stod i vägen. Luften som är tjock är något man andas, så praktiskt. Både mätt och sorglig på en och en annan gång.

1863 stod världen likadan som nu, fast lite äldre men yngre. Allt vi ser nu är det samma. Fast vi slår oss på bröstet och säger att vi har utvecklats. Varthän då undrar jag? Hit? Är det så bra då?

Förresten borde jag äta.

Hits: 0

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: