Ropa från toppen av berget.

Blå fåglar skymmer min himmel.

Sådär, vila nu. Låt hjärtslagen sjunga i dig. Drick av vattnet. Var annorlunda om du vill. Det du ser är alltid bara en skymt av sanningen. Den finns där, det är bara vi som vägrar se. Vi fäktas med dimmor, slår hål på luften vi andas.

Du vet att jag vet. Min väg var densamma. Det var en nödvändig vandring. Från rikaste av alla barn i världen till en fattig ensam man. Väggarna slöt sig om mig, då när jag kom fram till den sista madrassen av alla som stått i parad för mig.

Jonas

Spindlar och degmän. Svettiga lakan och salt vatten i ögonen. Hår som dryper medan händerna griper i tomma luften. Gråt som aldrig kommer ut, förutom när jag fyllt mig med kemisk styrka. I natten, ett skri. Ropa kära du, ropa.

 

Kommentera gärna, men håll det snyggt och prydligt. Skit åker ner i soptunnan med en gång.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.