Rycka upp sig

Nope. Såhär tänker jag inte känna mig. Här ska det rätas på ryggen, låta ett leende ersätta den citronsura min jag för tillfället har kopplat på och här ska jag fan i mig vara glad.

Ska jag fortsätta i de här fotspåren så vet ingen vart man hamnar. Då kryper jag väl in under soffan och ligger där och trycker till mars månad. Det vore ju för synd. Dags att vara lite glad, försöka vara tacksam för det jag trots allt har och inte gräva ner mig i dumma, sneda, vinda tankar som bara gör mig ledsen.

Det finns så många andra som har det ungefär 18000 gånger värre så inte ska jag sitta och tycka synd om mig själv hela dagarna. Sånt leder ingenstans. Det lärde jag mig förra året när jag praktiskt taget lade mig ner och bara tillbringade all tid åt att tycka synd om mig själv. Inte en gång till.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.