Så bril det.

2012-04-04

14:25:45


Blev vinet till vinäger?

Allt det där som bubblande och sjöd i mig. Energi och klassisk skolning. Färgseende, målade röda väggar och blå klar himmel. Smaken av sött blev besk, sur. Kvar är bara minnet av allt det goda som flaskan innehöll.

Svett som letar sig fram genom nacken spränger av sorg. Varje vattenmolekyl bär sin egen sång. Jag vet inte. Kanske är det bäst så. Jag har slutat lyssna, slutat tala. Längtar bara efter tystnad och frånvaro av oro och ett kämpande hjärtas fladdrande slag. Den där urgamla lusten att krypa in under gröna blad för att skydda sig mot kallt regn håller på att växa sig allt starkare. Hur jag ska stå emot har jag inte riktigt hittat svaret på. Jag letar, allt mer förbrilt i världens alla samlade böcker men ser bara varje enskild bokstav åt gången. De bildar inte längre ord. De står, ensamma, i sin lilla cell, i samma rad av likasinnade men ändå lika ensamma som en drunknande människa. 

Solen skiner, jag vet inte varför. Kanske måste den göra det. Skina för skinandets skull. Den har väl inget val kan jag tro. Dagen den slutar skina är den död. Så sorgligt.

Flaskor och buteljer. Vin, om så bara vinäger. Något att svalka munnens torra håla med. Fel tänkt. Men så har jag ju gjort i alla år så jag är van. Fel tänkt, fel levt. Moln och sol och gräs och himmel gör ingen nytta om man inte ser dem. De bara finns och vad bryr jag mig om det.

Det är väl bara att bryta ihop och resa sig igen. Ta mina mediciner som en snäll pojke, hålla käft, rätta in mig i leden. Som en bokstav. En av många i en bok. Kanske kan jag göra någon nytta på något sätt. Bilda någon sorts helhet med de andra lika ensamma människorna på den sida jag bor på. Hoppas att någon kommer öppna dammiga pärmar. Kanske kan jag frälsa någon ynklig själ. Väcka en tanke.

Eller, så skiter jag i allt det där. Tar Den Helande Maria i handen och kastar oss ut i vårsol och osäkerhet.

Träffar: 0

3 tankar på “Så bril det.”

  1. Så är det absolut inte. Det är bara så att jag själv drattar ner i depressionens och ångestens djupa raviner lite titt som tätt i dessa dagar. Men utan dig skulle jag stanna i dem. Vi tar världen med storm kommer du väl ihåg.

  2. Börjar kännas som att jag behöver läggas in för vår skull, att jag drar ner oss båda

    Att mina moln döljer solen för dig

    Att jag gör mer skada än nytta

    Att jag förstör för mer än mig själv.

    Kanske har du rätt när du säger att du vill att jag ska läggas in. Att du kanske behöver det, ha in mig på typ vilohem

Kommentarer är stängda.