Smaka på elden. Lögner som brinner.

Det var länge sedan nu. Dagar och veckor går och blir till månader som tillsammans bildar den grå gröt som livet trots allt är. Grått med små färgklickar utspridda, så små att vi ibland inte ser dem. De finns där, som skatter att samla men vi ser bara det grå.

Eftersom jag är lat och har upptäckt att jag kan spela in det jag tänker så har jag gjort det tämligen ofta det senaste. Dessutom klottrat en faslig massa små tankar och utkast i block som är utspridda här och var.

Men. Saker har ändrat sig. Jga är ensam igen. Eller, det är jag, katten och hunden och en massa musik som lever kvar här. Bara vi.

Men, jag har som sagt pratat in en massa små tankar på mobilen. Använt samma metod som jag alltid gör när jag skriver. Bara talar, eller skriver, rakt ut. Ingen tanke om vad det ska handla om, inga planer. Bara rakt ut.

Ibland blir det bra. Ibland blir det skit. Oftast blir det medelmåttigt. Men ibland blir det guld.

Det som jag lagt ut här, det ljudspåret, tror jag banne mig är det absolut bästa jag fått ur mig, någonsin. Så, härmed presenterar jag min skapelse: Smaka på elden.





Att inse när man ska vila och när man ska prestera.

Sömnen denna sömnen. Ett ständigt återkommande tema i mitt liv. Så ofantligt mycket hänger på hur den fungerar. De senaste 2 åren ungefär har den krånglat något ofantligt. Det blir inte många timmar som jag sover och när jag väl gör det så är det fullt med mardrömmar och jag vaknar med dunderångest nästan varje gång.

Att ha sömnbrist fuckar verkligen upp hela skallen. Kroppen med. tankarna blir tröga som sirap, Jag börjar prata om något men tappar tråden totalt efter en liten stund och glömmer bort vad jag började tjattra om.

Eller så är jag så övervarvad att jag bara yr omkring och petar lite här och lite där i saker och ting men inte får något vettigt gjort. Just nu är en sådan period. Trots att jag faktiskt sov gott i natt, efter en vecka med ett vidrigt ryggskott som äntligen gått över, så är jag helt skum i skallen.

14199407_10206879079470759_6282133324489741874_n

För två timmar sedan började jag stämma gitarren. jag är inte klar än. Det brukar typ ta högst 2 minuter att få den att låta perfekt, nu låter det bara plonk om allt.

Dessutom spelade jag in en video nyss, en som jag skickade ut över hela världen, och jag insåg rätt snart att jag inte hade något som helst att säga, eller snarare, jag hade tankarna klara i skallen, men ut kom bara… ja det vette faen vad det blev av det hela.

Men, jag låter den vara kvar. För det första för att påminna mig själv om att jag måste tänka efter två gånger innan jag öppnar käften, och även för att påminna mig  om att man inte hela tiden måste prestera. För så är det ju, jag har alltid kört på, hur snurrig jag än är. Det är väl en del i min personlighet kan jag tro.

Fast hade jag tänkt lite mer på det där tidigare i livet kanske jag inte hade blivit så totalt utarbetad som jag var under något år.

Kortfattat: det är inte farligt att vila.

Ännu en liten glimt av ”boken” som jag tvingar på er.

Viskafors 2016-10-06


Jag är lat. Väldigt lat. Men även rätt praktiskt lagd. Så, när jag ändå är ute och knatar med jycken, så passar jag på att spela in tankar kring den där stackars bokprytteln jag håller på med.

Jag har ingen som helst aning om vart alla ord kommer ifrån. Men jag bara tjattrar in i mikrofonen och ibland blir det rätt bra. Visserligen kommer jag få peta och dona med det hela när jag skriver ner det, men, en stomme finns där.

En av de där snuttarna jag spelat in lägger jag ut nu, bara för att kolla vad ni tycker. Kanske är det skit, kanske är det bra. Själv lutar jag åt att det är bra, men vem vet.

Så, jag bjuder er på de första tankarna på en av personerna i handlingen. Vårt fyllos dotter som dyker upp lite såhär på kanten. Hon kommer ta mycket mer plats senare tror jag.

Nå, vad sägs?


 


tumblr_nphms1f4VD1u3bh5ro1_500